(Inte trodde jag senast att den tråden skulle nystas något mer. Tråden om Peter Mays Svarthuset. Nu utläst. En noggrant utmejslad story med finurligt och känslosamt upplopp. Mycket arbete verkar ligga bakom och språket är korrekt men jag vidhåller det som andefattigt. Några avsnitt finner jag dryga men slutet uppväger. Jag rekommenderar den, som låter sig underhållas av deckare, att läsa).
Augusti nu. Vemodet och uppstartskänslan tar mig i varsin hand och turas om att föra mig runt. Så gör de även i januari. Strax släpper de och jag går den vanliga vägen. Den som leds av vita streck, heldragna linjer, rondeller och omkörningsfiler... Ibland leds jag på smalare landsväg. Vita streck i ytterkanterna för all del men mittlinjer kan jag slippa om jag får. Smal, slingrande landsväg kan jag följa hur långt som helst. Så blir vardagen följsam och får mig att må bra. Ett av mina första ord sägs ha varit lagom :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar