Babben igen

"Vi svenskar köper saker vi inte behöver för pengar vi inte har för att imponera på folk vi inte tycker om". Ungefär så tror jag det var Babben sa. Det var dock, enligt henne själv, ett citat från någon annan och hon sa namnet men min amningshjärna har glömt vem. Tycker att det var slående uttryckt, intressant att fundera vidare över och fullkomligt sjukt! Tror att det är så för väldigt många inklusive mig själv fast jag inte vill..... Inte alls vill men vad tusan, vi är ju barn av vår tid. Lättvindligt bortförklarat.

Babben Larsson

Stadens konserthus var fullt av människor till sista plats då Babben Larsson äntrade scenen som bara hon kan göra. Jag var där med mina kollegor för att lyssna på hennes föredrag om friskvård på olika plan, mest i tanke och hjärta. Det var inte ett föredrag i vanlig bemärkelse, jo overheadapparaten var visserligen med, men mer på ett underhållande vis. Hon lockade oss till många skratt och av allt hon hann säga på ca två timmar var det mycket som manade till allvarlig eftertanke. Begreppen självkänsla och självförtroende är värda att fundera på då och då. Hur definierar vi dem?

Affirmation är knepigt men kan hjälpa oss till bättre självkänsla. Se dig i spegeln och tala om för dig själv att du är bra, efterhand blir det lättare att lyssna på orden och tro på dem. Vi kan göra en hel del för oss själva för att må bättre. Det handlar om att fokusera på FÖR VEM jag gör saker.

Ordet stress var också på tapeten. Jag gör olika saker för att stressa ner beroende på vad det är för stress och när på dygnet det är. Promenader i naturen, gärna ensam, är läkande och helande för mig. Jag brukar tänka att promenader ger mig kraft på olika sätt. Jag får motion, luft, kraft av att bara vistas i naturen och  tröst. Jag känner att naturen (gräs, åkrar, grusvägar, träd, vatten) tröstar mig. Återkommer ofta till att vi är ett med naturen och årstiderna men samhället och vårt sätt att leva får oss att glömma bort det och då mår vi inte bra, vi blir stressade.

Nu skulle jag kunna fortsätta breda ut mina tankebanor här i stycke efter stycke men nu hinner jag inte det så lösningen blir att jag gör några punkter så kan jag, om jag vill, återkomma. Det blir som en slags mind-map. Jag tycker om mind-maps! Fånga upp det som kommer och spara det för att det behöver "ligga till sig" och mogna.
Teknik.... bara ordet....
 Engelska
Fb, twitter och bloggar..... men min är ett undantag för den är ju bara för mig... eller
"Vad ska ni på nyår, midsommar etc?" Vill inte vara i den fällan!
"Här och nu"
"Utbildad svensklärare som tappar ord och stavar fel"
.............. jag skulle kunna skriva en hel bok men vem bryr sig?

Utspillda lingon....

Denna vecka har varit.... vet inte vilket adjektiv som beskriver riktigt vad jag menar... Gnällig! Jag har känt mig "vesen". Har varit lite trött och seg och har irriterat mig i onödan på småsaker. Ett tydligt tecken på detta tillstånd har varit att jag småätit i stor skala! I fredags tappade jag ut en spann lingonsylt över delar av köksgolvet. Inget att gråta över spillda lingon men ändå kände jag mig så ynklig där jag låg och torkade den röda sylten från golv och kylskåp.

Måndag imorgon och starten på en ny vecka med nya kraftfullare tag om glädjen över att vara precis där jag är, med min fina familj. Idag väntar ett klädparty hos min vän A. Blingo heter märket och jag är inte bekant med det sen tidigare. 

I fredags var jag och mamma på en liten utflykt till en julmarknad här i närheten. I gamla slottslängor hade hantverkare dukat upp gedigna små skapelser av olika slag. Det var tovade tomtar, smide, kläder i linne och ull, silver-, tenn- och lädersmycken, konstverk i betong, trä och lera. Vi lät oss väl smaka av surdegsbröd, glögg, diverse av sylt, gelé, choklad, mandel och mycket mer. Det var sådan stämning på stället och med kärt sällskap att jag av bara farten kunnat spendera hur mycket som helst. Det gjorde jag som är föräldraledig inte men några små saker ändå, såsom ett surdegsbröd, kvittengelé och glögg med spännande smak att ge till två i present samt ett par örhängen av tenn och läder som jag blev så förtjust i. 

Julmarknad i oktober - vad tycket du om det? Helt i sin ordning enligt min mening. Jag uppskattar julen och allt som hör den till. Tycker nästan att det är förberedelserna och tiden innan själva julafton som är det bästa. Det lyser upp under en tid som är mörk och kall. Varför inte njuta av det som får ögonen att tindra lite extra? Jag vill dock poängtera att just denna julmarknaden var en blandning av julsaker, mat och ting som är gångbara hela året. Det tycker jag gjorde det extra intressant och utbudet av tomtar var under begränsning. Det var inget billigt krimskrams utan fina välgjorda ting. Det var en julmarknad i enkelhet men med stil och utan öronbedövande bjällerklanger i bakgrunden. Jag hoppas få uppleva denna julmarknad nästa år, om än i oktober månad.

Sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne. Det är ord från en väggbonad jag minns att jag som liten läst hos min faster. De får bli mina ledord inför nästa vecka och kanske så också för dig!?

Söndag och salladsbestick från 80-talet

När jag vaknade i morse sov barnen och jag kunde lugnt ligga kvar och dra mig lite. Kom av någon outgrundlig anledning att tänka på mat från min barndom och uppväxt. Kommer särskilt ihåg middagarna som mina föräldrar lagade om söndagarna. Då stod maten på bordet mitt på dagen och följdaktligen påbörjades matlagningen under förmiddagen. Det var aktivitet i köket, ofta med radion på i bakgrunden. Vid vasken stod mamma eller pappa och skalade potatis. Kan nästan känna doften av kött eller lök som bryns och höra det fräsande ljudet från upphettat fett som möter det råa i den blå stekgrytan. Det lagades köttfärslimpa, kotletter, helstekt kyckling i ugn, fylld med katrinplommon, morötter och lök. Ofta hade vi kokt potatis och brun sås. Inte brunsås utan just brun sås. Så sa iallafall vi i min familj. Kycklinglever och ris tyckte jag var gott. En annan favorit var sallad med allehanda innehåll såsom isbergssallad, tomat, majs, skinka, ägg och så gurka. Gurkan skars i tunna skivor med osthyvel och nu ser jag helt plötsligt en salladsskål framför mig. Den är lite hög och av tjokt glas med oregelbunden ovankant. Ser nästan ut som om den vore av is. Och salladsbesticken! De var långa med träskaft. Tror att de var typiska för 80-talet eller kanske till och med 70-talet? Fast detta åt vi inte på söndagar och inte heller på vardagarna. Det var fredags- och lördagskvällsmat som serverades med dressing - thousand island. Så enkelt och gott.

Jaha.... och vad lagar jag för mat nu då, som vuxen och mamma i ett eget hushåll med två vuxna och två små barn? Mycket köttfärsrätter och kyckling. Men någon hel fylld har jag aldrig stekt, inte än. Nä här är det filéer som gäller och när jag nu tänker efter är det ju mycket torrare och enformigare än att steka en hel kyckling med alla delar. Potatisen görs i olika formationer i ugn och kokas mer sällan (bortsett från att jag ofta gör mos - riktig) för att inte tala om den genuina bruna såsen. Till kotletter gör jag en ljusbrun gräddsås men mina föräldrars sås var av annat slag och alltid mörk som mormors men även den var i ett slag för sig. Maten blir lite annan hela tiden. Undrar vad min mormor skulle ha tyckt om min mat? Rolig tanke!

Jag skulle nog inte påstå att jag är i kockklass men jag tycker själv att jag är någorlunda bra, kanske lite bekväm. Nu har jag blivit så pass att jag gör veckomatsedel. Det kom när jag blev tvåbarnsmamma och nu, när jag vant mig, måste jag erkänna att det är fantastiskt att veta vad som ska lagas, veta att det finns förutsättningar i kylskåp och frys. Jag njuter mer av att tillaga välplanerad mat. Det är ett av mina bästa tips till småbarnsföräldrar - att planera maten för några dagar fram.

Ännu en strålande höstdag är till ända. Vi njöt av utflykten till den lilla byn med liten hamn. Åt faktiskt medhavd sallad :) och kanelgifflar. Glad i hågen var jag efter att ha fyndat kära små ting i outletbutik. Följde under eftermiddagen min fina lilla 4-åring till barnkalas och tog sedan, med inköpslista efter planerad matsedel och min lille bebis, bilen till affären. M klippte gräset. Kanske var det sista gången för den här säsongen? Nu är det söndagkväll och lugnet omsluter oss efter en bra dag.

Bloggomorron!

Det är en strålande höstmorgon med klar, hög luft och två minusgrader. Jag älskar hösten! Den är lugn, omhuldande och vaggande. Sommaren var kort i år. Den kunde ha varit bättre eftersom vi behöver ljus och värme då höst- och vinterperioden är lång. Men ändå, hösten är fin. Hösten och jag fungerar bra ihop. Det blir bra harmoni i mig då. Sommaren stressar mig och vintern kan va frisk men göra mig lite deppig och sen är det våren. Vad gör våren? Den är nog som hösten ändå. Lika skön och så där "snäll" men med ett högre tempo än hösten. Jag tror att vi hänger så nära samman med naturen att vi kan likna oss vid eller matcha oss med årstiderna så här. Vilken årstid är du?

"Smulor" är tankarna. Smulor kan vara så många och av olika slag. Smulor är av ljust, mörkt, mjukt och hårt bröd, av ris, torra rester, trä, damm...... precis som våra tankar som är såååå många, korta, långa, som små små fragment som ibland dyker upp och får oss att stanna till. Och smulorna de dyker visst upp överallt.... ibland ignorerar jag dem men ibland tar jag fram dammsugaren. En brödkorg kan ju samla ihop och hålla samman dem lite grann. Bloggen är "brödkorgen".

Nu är lille H vaken i sin vagn och jag ska ta upp honom. Hoppas alla får en skön fredag!

Det var en gång en uppstart av en blogg.....

Tanken var att samla just tankar någonstans. I en blogg? JAG?? Nä..... så plötsligt - varför inte prova just nu i en tid då mina tankar faktiskt får stort utrymme?

Skriva - så skönt, nästan terapi, men att dela med sig av sina ord så där känns olustigt och utelämnande fast spännande på samma gång. Vill jag att någon ska läsa? Och å andra sidan, blir det en blogg om ingen läser? Men nu är den här, uppstarten på min blogg. Nu finns den - nu bloggar jag, om än det så blir att ingen läser. 

Jag vill skriva mina tankar och funderingar. Jag vill göra dem lite tydligare för mig själv. Kanske kan det hjälpa mig lite när jag känner mig vilse. Det gör jag ibland. Så det gör kanske inget om ingen läser. Bloggen finns för mig, men det är klart att en kommentar kan glädja och föda nya tankar...

Idag har det varit en kylig men underbar höstdag och min blogg har blivit till. Imorgon kan jag förklara varför den heter "Smulor i brödkorgen".

 Gonatt!