En bra tidning

Jag vill slå ett slag för en riktigt bra tidning. Magasinet Skåne - har du läst den? Den innehåller en salig blandning av reportage om personer och platser, tips om vad som är på gång, reklam, shopping, mat och fika. Allt har koppling till vårt sköna sydligaste landskap. Här finns mycket att uppleva - både i Magasinet och i Skåne!

Skönt att bläddra och "här-och-där-läsa" i en tidning innan man somnar. Ibland är man liksom för trött för att läsa en bok och då är en tidning skön att ha till hands för att varva ner.

 Nu - varva ner med tidning :)

Deg i generationer

Jag har som jag tidigare skrivit hamnat i någon slags "bakyra". Det är som om jag söker recept hela tiden och hittar än det ena än det andra. Jag är så glad att jag upptäckt denna fantastiska... ja vad kallar man det egntligen? Hobby eller sysselsättning? Det ger sådan glädje att göra något med händerna, få känna att man kan och att det dessutom kan uppskattas av andra. Min mamma och mormor är och var båda duktiga både på att laga mat och baka. Det har kanske hållt tillbaka mig lite. Kanske har jag tänkt att det blir nog inte lika bra som deras ändå så det kan va. Men nu känner jag att det är både roligt och utan att skryta så kan även jag lyckas. Det handlar om att välja och göra sitt eget och framförallt att våga. Men jag sticker inte under stol med att det lilla extra, det där som gör skillnad, handlar om en viss fingertoppskänsla och det vet jag att vi har och har haft i det kreativa både jag, min syster, mamma och mormor. Häromdagen bakade jag släta bullar att göra semlor av. Det är så roligt att mamma beundrade både smak och höjd! Hon som bakat så mycket bullar under hela mitt liv.

Idag var det dags för bokrea och jag skickade bud med min sambo som ändå skulle till stan. Jag hade spanat in en viss bok om bröd. Nu ligger den här bredvid mig. Hastigt har jag ögnat igenom den och skymtat lockande bilder.... Får se om det kan bli en och annan bild här i bloggen efter att jag bakat något ur denna fina bok...

Bröd av Jan Hedh

Al

Al i en glasflaska inomhus. Några trädkvistar/ -grenar i en vas på bordet vid den här tiden är så härligt vårigt. Man kan ta tillvara nästan vilka sorter som helst. Jag hittade Algrenar med ett par av de karakteristiska små kottarna. Den tidiga vårsolen gör sitt för en skön vårvintrig atmosfär både ute och inne.

Ikväll ska jag lägga mig tidigt. Go´natt.

Baka baka liten kaka, rulla rulla liten bulla....

Det gäller att smida medan järnet är varmt! Igårkväll föll andan på igen och denna kväll gjorde jag två bröd. Receptet klippte jag ut ur ICA:s tidning Buffé strax innan jul. Brödet heter "Juligt fröbröd" och jag bakar det fast julen är förbi. Smaken är ljuvlig och inte alls julig. Det är ju inte vört... Tyvärr hade jag inga fikon hemma så jag tog lite solrosfrön. 

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj två brödformar och bröa med sesamfrön. Blanda sedan följande i en stor skål:

7 dl vetemjöl
3 dl grahamsmjöl
2 dl grovt rågmjöl
2 tsk salt
2 tsk bikarbonat
1 dl russin
150 g fikon i bitar
2 dl hasselnötter
1 liter filmjölk
2 dl mörk sirap

Fördela den lösa brödsmeten i formarna och strö över pumpakärnor (dessa var slut hos mig så jag tog sesam). Grädda längst ner i ugnen i 40 min. Sänk sedan temperaturen till 175 grader och grädda i 50 minuter. Ställ in en plåt över bröden om de får för mycket färg. Låt svalna och njut sedan med bara Bredgott!!!!!!!!!!!!! Saftigt och smakrikt.

Så var det de luriga.........

LURBULLAR - 30 ST

200 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1 tsk salt
1,5 dl strösocker
ca 16 dl vetemjöl

Fyllning:
150 g smör
2 dl farinsocker

Smält smöret och blanda med mjölken. Smula jästen i en skål och häll på degspadet. Rör så att jästen löser sig och tillsätt sedan salt och socker. Arbeta därefter in mjölet, lite i sänder tills degen är slät och smidig. Låt den jäsa i 30 minuter. Blanda samman smör och farinsocker till fyllningen.

Ta upp degen på mjölat bakbord och dela den. Rulla ut två längder och dela sedan var och en i 15 bitar. Här vill jag bara tala om att jag gjorde mina bullar lite mindre så jag tog ut ännu fler... Platta till varje bit och fördela fyllningen. Nyp ihop plattorna till en rund bulle och lägg på bakplåtspper eller i form med "nypet" nedåt. Låt jäsa ytterligare 30 minuter. Sätt ugnen på 225 grader. Pensla Lurbullarna med uppvispat ägg och strö på pärlsocker. Grädda mitt i ugnen i ca 10 minuter.

Jag hade inget farinsocker hemma så jag provade med rårörsocker och det blev bra. Nästa gång ska jag nog prova med vaniljfyllning....

Å vad det är roligt att baka!

Luriga rackare

Igårkväll fick jag ett ryck och satte i deg. Lurbullarna var färdiga 20.30. Under tiden jag bakade lyssnade jag på radio i köket. P3 sände ett hyllningsprogram om Whitney Houston. Det är skön avkoppling att pyssla i köket när lugnet lagt sig i huset och just P3 har bra program.

Lurbullar är ihåliga innuti med fyllning. Som om det är "lurigt" vad som göms :) Runda, charmiga och goda!

Vi satt i lä

Ser du knopparna på trädkvistarna? Tänk att snart är det vår och allt blir ljusgrönt. Visst märker man att det är ljust längre om eftermiddagen/ kvällen!? Men jag njuter ännu av det vintriga. Idag gnistrar snön i solen och det är en sådan vacker dag.

Jag och barnen har varit ute en lite längre stund. Till och med årets första fika utomhus fick vi njuta av, jag och Förstfödde. Saft och bullar med leverpastej hade vi på brickan. Vid husväggen var det lä. Lille sov gott i vagnen.

Fem energigivare

När jag känner mig vissen (och när jag är på topp också för den delen) brukar jag försöka komma ut i naturen på en promenad. Det hjälper alltid. "Promenad i nuturen" är alltså min kur för själ och kropp. Det är helt gratis också. Brukar bena upp nyttan med "promenad i naturen" på mina fem fingrar: motion, frisk luft, ljus, naturupplevelse och tröst. Behöver jag förklara mer? Jag är, som jag fick påpekat för mig idag, glad för detaljer så nu går jag på djupet på var och en av dessa punkter. Den som vill kan läsa eller inte för nu skriver jag för att det är roligt och jag tycker om att förklara.

Motion: Promenad är min bästa motionsform. Jag är fysiskt aktiv på ett skonsamt sätt.
Frisk luft: Jag mår bra av att vistas utomhus. Sover gott av att ha fått friskluft varje dag. Vind är skönt.
Ljus: Dagsljus behövs. Jag blir piggare om jag varit ute en halvtimme i dagsljuset varje dag.
Naturupplevelse: Naturen är vacker. Jag tror att vi hänger mer ihop med den än vad vi förstår och den har en positiv inverkan på oss. Tänk träd, gräs, vatten. skog, stenar, det gröna och solen.
Tröst: Naturen har en helande och läkande inverkan på oss bara genom att vi vistas i den. Känner man sig nere eller orolig så känns det ofta bättre efter en promenad.

Ofta när jag är ute och går kommer tanken på dessa fem. Jag kom på mig själv en gång under en promenad med att tänka ut just de här fem punkterna som om jag stod inför en grupp och föreläste om dem. Jag resonerade och förklarade. Ja jag får kanske lägga till ännu en punkt för just det där med att resonera med sig själv gör jag extra effektivt under promenader. En sak till; Jag promenerar gärna med vänner men den ensamma promenaden är som en lisa för själen (med barnvagn lika bra).

Var och en har sina argument för varför och hur de gör olika saker. När det började bli höst för några månader sedan funderade jag på att köpa ett gång-/löpband. Jag vet varför det inte blev av; Endast en av mina energigivande punkter ovan hade kommit med på detta köp, det vill säga motionen. För övrigt har jag aldrig trivts i träningslokaler så gym och sånt passar mig inte.

Å så präktig jag kan va! :) Hur som helst så är det upp till var och en att göra vad den kan för att vara till freds. Det är dock skönast att resonera med sig själv om vad det är (jobbigt att bli skriven på näsan av träningsfantaster) och det har jag gjort nu i ca 15 minuter. Punkt för idag.

SPILL är utläst och nu känns det tomt...

Spill av Sigrid Combüchen har jag skrivit om i tidigare inlägg. Nu är den utläst och jag saknar den! Förstår att författarinnan bevärdigats Augustpriset 2010. Den innehåller mycket att diskutera. (Å vad jag önskar jag ingick i en bokcirkel....)

Först formen. Den är avancerad och emellanåt kan man bli förvirrad. En författare i boken brevväxlar med en av sina läsare, en gammal dam. Med inspiration av vad denna dam varit med om bygger författaren en roman. Växelvis får man följa författarens brevväxling samt (och huvudsakligen) livet för en ung kvinna under 30-talet i Lund respektive Stockholm. Det är en detaljrikedom i miljöbeskrivningen som gör att jag som läsare verkligen lever mig in i 30-talet. Combüchens språk!!! Det är enkelt, rakt på och ocensurerat, stundtals burleskt och på samma gång listigt på något sätt. Det gäller att hänga med. Hedda heter huvudkaraktären i den fiktiva författarens roman. Hon tar studenten i Lund med högsta betyg och skulle kunna utbilda sig till vad hon vill. Men hon är dotter i familjen och barn av sin tid. Det blir en sömmerskeutbildning i Stockholm. Blev månne hennes liv "förspillt"? Härav titeln, gissar jag. Under läsningen väller så många känslor upp inom mig. Hedda upplever sorg och kärlek och jag låter mig ryckas hän i känslokarusellen på ett alldeles särskilt sätt. Det var en sann läsupplevelse. En sådan som stannar kvar och blir en favorit. Romanen inbegriper många ämnen, väl värda att diskutera vart och ett och jag skulle kunna skriva länge om olika infallsvinklar. För mig var det kärleken mellan två som gav den starkaste efterklangen. Men så är det ju - Störst av allt är kärleken!

Vintern vintern, äntligen kom du!

Jag har längtat efter snö och nu är det vitt vitt vitt och kallt. Jag och Lille har just varit och handlat och sedan skottade jag snö medan Lille tittade på, rejält påpälsad så att bara den lilla näsan och de blå ögonen syntes. Om jag haft kameran hemma skulle jag ha tagit en vintrig bild och förgyllt detta inlägg med, men kameran är på vift....

Såg du melodifestivalens första deltävling igårkväll? Jag tittade och åt naturgodis samtidigt. Torsten Flink gjorde ett annorlunda men bra framträdande. Kul att se något nytt. Hur tråkigt är det inte med Afrodite? Det känns verkligen passé. Omröstningen talade sitt tydliga språk. Carola verkar ha fattat vinken..... skönt.

Åter till Spill och en Skånsk pepparkaka, de där tjocka torra. Stod vid kexhyllan i affären och skulle välja en kexsort till Förstfödde när jag såg förpackningen med Skånska pepparkakor. Å en sån vill jag ha idag tänkte jag. Tänkte på farmor också. Det var hos henne jag åt en sådan för första gången, men det är längesedan nu. Förresten är det längesen hon dog också. Tio år har gått. Varken min mormor eller farmor fick uppleva mina barn. Det tycker jag verkligen är synd. Jag skulle vilja visa dem mina barn, att de skulle få se mig som mamma, att de skulle ge mig sin syn på saker om barnen ur deras kvinnliga perspektiv från just deras generation. De hade själva tre respektive fyra barn så nog hade de haft att berätta.

En liten kurva

Jag brukar skriva ner citat och tänkvärda ord när jag stöter på något jag fastnar vid. De är bra att ha, att ta fram och göra något av när tiden är rätt. I somras köpte jag ett kort av en snorkig dam i en inte särskilt trevlig butik. Men den lilla textraden på kortets framsida var så intressant att jag ändå var tvungen att handla av den snorkiga. Det är kurvorna som gör vägen till ett liv. (Text och form Carolina Gårdheim, står det på baksidan.) Kort och gott och ändå inrymmer det allt. Livets väg är inte rak. Vi gör många avstickare och ibland kan det vara svårt att utröna varför. Tror att vi lägger för mycket tid på att förklara för oss själva och andra "varför". Ibland är det nödvändigt att förklara för att förstå. Ibland behöver vi inte förstå - det går att gå vidare ändå. Så är livet; När man just kommit ut på raksträckan efter en kurva gasar vi och rätt som det är behöver vi bromsa för då väntar en ny kurva.

Just nu kör jag på en landsväg. Den är inte bred och ibland knappt asfalterad. Jag kör lugnt och hinner se landskapet längs vägen. Då och då stannar jag och fikar. Vägen slingrar sig följsamt mellan ängar, åkrar och enstaka små stugor. Må aldrig denna väg ta slut. Låt mig slippa fyrvägskorsningar med otaliga filer och aggressiva rödljus. Jag är avstressad.

En ljus tanke

Oavsett vilken inredningsstil ett hem har så finns det något som är A och O för känsla, upplevelse och funktion. Jag skulle vilja påstå att det är viktigare än det mesta för att skapa fulländning. Vad kan det vara? Jo  B E L Y S N I N G ! ! ! Ett rum - särskilt vardagsrummet som ofta används till lite av varje - behöver flera punktbelysningar (bordslampor/golvlampor) för att lysa upp olika minimiljöer och mörka hörn i själva rummet. Detta kan kanske kallas mysbelysning. Det behövs en läslampa (minst en, gärna två) vid soffan (fåtöljen). Fönsterbelysning - tangerar mysbelysningen och takbelysning som skänker totalljus åt hela rummet. Givetvis behöver man sällan ha allt tänt samtidigt men alla möjligheterna bör finnas.

Just denna del av inredningen är svår att få till och vanlig att missa har jag upptäckt i många andras såväl som i mitt eget hem. Men nu har jag och min fine sambo (sambo.... varför finns det inte ett bättre/ finare ord för detta? Man är sambo men inte gift men ändå mer än bara sambo på något vis... med barn och ett liv ihop. Ibland tycker jag det känns så platt att bara kalla min livskamrat för "sambon". Kanske " min trolovade"? Nja, vackert är det men det är ju 2012... Punkt.) gjort slag i saken och låtit installera 18 spotlights i vardagsrumstaket. Vi kan nu få det upptänt om det är mörkt ute och slipper lampor som hänger i vägen för alltmöjligt och dessutom samlar damm. Pricken över i är dimmern! Som genom ett trollslag har vi två funktioner i en - fulljus eller mysbelysning. Det är en bra investering åt vårt hem och jag undrar varför vi inte gjort det tidigare. Men man måste nog bo in sig och upptäcka behovet, då blir man motiverad att satsa. Nu är vi riktigt självgoda över vår ljusa idé, jag och sambon :), där vi sitter i soffan och tittar i taket.

Jag kan lite om  tavelupphängning också, om någon är intresserad :) Jag menar allvar. Gick en liten kvällskurs om heminredning för ett antal år sen och har mycket bestämda åsikter om tavlors sätt att hänga. Nä inte ska jag ha någon heminredningsföljetång här inte. Det finns det så många redan som har. I min blogg rullas inga tapetprover, utan mer vardagens tankar. Och just idag råkade tanken va belysning.