SPILL är utläst och nu känns det tomt...

Spill av Sigrid Combüchen har jag skrivit om i tidigare inlägg. Nu är den utläst och jag saknar den! Förstår att författarinnan bevärdigats Augustpriset 2010. Den innehåller mycket att diskutera. (Å vad jag önskar jag ingick i en bokcirkel....)

Först formen. Den är avancerad och emellanåt kan man bli förvirrad. En författare i boken brevväxlar med en av sina läsare, en gammal dam. Med inspiration av vad denna dam varit med om bygger författaren en roman. Växelvis får man följa författarens brevväxling samt (och huvudsakligen) livet för en ung kvinna under 30-talet i Lund respektive Stockholm. Det är en detaljrikedom i miljöbeskrivningen som gör att jag som läsare verkligen lever mig in i 30-talet. Combüchens språk!!! Det är enkelt, rakt på och ocensurerat, stundtals burleskt och på samma gång listigt på något sätt. Det gäller att hänga med. Hedda heter huvudkaraktären i den fiktiva författarens roman. Hon tar studenten i Lund med högsta betyg och skulle kunna utbilda sig till vad hon vill. Men hon är dotter i familjen och barn av sin tid. Det blir en sömmerskeutbildning i Stockholm. Blev månne hennes liv "förspillt"? Härav titeln, gissar jag. Under läsningen väller så många känslor upp inom mig. Hedda upplever sorg och kärlek och jag låter mig ryckas hän i känslokarusellen på ett alldeles särskilt sätt. Det var en sann läsupplevelse. En sådan som stannar kvar och blir en favorit. Romanen inbegriper många ämnen, väl värda att diskutera vart och ett och jag skulle kunna skriva länge om olika infallsvinklar. För mig var det kärleken mellan två som gav den starkaste efterklangen. Men så är det ju - Störst av allt är kärleken!