Somligt behöver inte uttalas för att finnas

Skriver inte dagbok. Gjorde det ett tag i tioårsåldern. Jag har skrivit mycket annat som ibland tangerar dagboksskrivande. Oftast kåserande text, som här i bloggen. Har skaffat en liten "house notes". I denna för jag ner ord och tankar om det jag läser som jag tänker något om, och som jag vill minnas. Om kvällarna i detta nu läser jag Truman Capote´s Frukost på Tiffany´s. En långnovell. En konstfullt skriven novell. Om en speciell relation mellan två unga människor som tycks vara allt och inget för varandra. Novellen är i min smak.

De tilltalar mig, de texterna som broderar ut sitt innehåll så att jag hinner känna mellan maskorna. Jag vill inte prackas på oväsentliga detaljer. Ge mig hellre skuggor och då och då små stjärnor som gnistrar till. Då får jag kontakt med texten, orden och njuter av att läsa. Jag vill uttrycka det som att friktionen blir bättre. "A-till-Ö-läsning" skänker sällan läsupplevelser att minnas. Fragmentariska historier gör desto oftare det tycker jag. Förstås vad jag menar nu, tro...? Somligt behöver inte uttalas för att finnas.

Ledig och hemma :)

De som känner mig vet att jag är hemkär. Tycker om att ordna här, flytta runt på saker jag tycker om och bara sitta still och titta en stund. När jag är ledig är jag helst hemma. Mina intressen är enkla. Springa eller gå en runda, baka eller pyssla med något. Saker jag gör i eller i nära anslutning till mitt hem. Dessutom är det så fruktansvärt skönt att vara ensam så när som på tillsammans med mina barn och M. Därför skulle jag egentligen inte ha något emot att bo betydligt ensligare. Men det kommer kanske... Jag har den stora förmånen att ha möjlighet att vara ledig en dag i veckan förutom om helgerna. Då varvar jag och barnen ner mitt i vardagen. Jag gör aldrig några stora planer dessa dagar. Det är just det som är det fina. Idag bakade jag bullar. Trodde Lille skulle låta sig engageras i detta men han var inte i form. Nu ligger han med feber och sover.

Om bullar. Mina vetebullar, har jag nu erfarit, blir godast om jag: 1. gör degen på kall vätska alt kalljäsning, 2. tillsätter rumstempererat smör sist, d v s efter allt mjöl blandats i bunken. Bullarna blir saftigare än på annat sätt. Idag råkade en av plåtarna få lite för mycket färg.... Det är lätt hänt men lite synd efter allt jobb....

Nu till att forma en köttfärslimpa till middag. Så skymmer det strax, denna onsdag, den 6 november. 

Ljudet av steg på en grusväg...

Imorgon ska jag göra piroger. Första gången. Har just letat upp ett recept. Tycker det verkar roligt att göra och gott att ta upp ur frysen och ha med sig. Jag ska fylla dem med köttfärsröra.

Idag gick vi in i oktober. Den nya månaden mötte upp med sol och kylig luft. September skänker visst mått av vemod efter sommarens definitiva farväl men oktober ger mig känsla av nykommenhet och ro. Ser framemot vandring genom fuktig dimma så tät, att den håller atmosfären i total tystnad. Ljudet av steg på en grusväg hörs aldrig så tydligt som då. Att inte kunna se men höra desto mer. Skulle du vilja gå där? Jag skulle gärna gå flera mil.

Om att skaffa en teknikpryl

För att återknyta till senast om det där med flödet... Platsen för kreativitet är a och o! Jag älskar att vara i köket. Tillbringar stor del av min hemmatid där. Använder inte bara köket till beredning av mat och inmundigande av den. Att diska tycker jag inte är det tråkigaste! Tvärtom så är jag mån om att det är undanstädat och rent så att jag kan pyssla med andra saker vid vasken eller bordet. Som idag när solen lyser och ljuset flödar in genom fönstren, radion står på men annars tystnad eftersom lille H sover middag - då får jag sån lust att bara sätta mig vid köksbordet och s k r i v a. Känner att mitt flöde är som bäst i köket. Tänk att jag just nu önskar jag ägde en laptop. Läsplatta är för fjuttigt att skriva på men en liten bärbar dator vore perfekt! Då kunde jag skriva samtidigt som jag gjorde en hel del andra saker som jag brukar göra samtidigt (laga mat, tvätta eller hänga tvätt, prata med barnen och pyssla). Jag har aldrig ägt en dator. Kanske tiden är mogen för mig att införskaffa en. Det är mycket mycket sällan jag köper en teknikpryl. Köper dem av tvång, aldrig någonsin lust, men kanske jag utvecklat mig lite.... Herregud! Tänk om M ser detta.... Han menar att jag förmodligen knappt behövt el om jag bott själv............................

O R D

Alla tre sommarmånaderna har passerat och jag har loggat in på mitt öppna skrivarforum en gång. Nu ville jag igen. Det har kanske med september att göra. Hösten är jag. Jag kommer bättre till uttryck under hösten. Nu har jag suttit här och tittat på markören som hoppar som en pulsmätare på skärmen flera minuter... uttryck, intryck, orden, vad, hur... jag kommer ingen vart ikväll. Det flödar inte. Jag loggar ut och stänger. Duschar och dricker något varmt istället. En annan stund i höst. En annan dag. Orden har flödat idag ändå. Vi har läst, Lille och jag. Jag vill gärna att mina barn ska känna och vilja använda orden. Hur fint det kan bli, hur de alltid hjälper och styrker.

Ser - det blev flera ord av idag. Vredet lossnade lite :)

Onsdag i juni

Dricker honungsvatten. Det var inte igår jag gjorde det senast. Den söta drycken påminner mig om farmor och farfar. Köpte min första burk någonsin idag. Provar allt för min hesa röst. Förkylningen kom smygande i helgen och jag tappade helt rösten. Ingen fara som så. Den kommer väl igen... Men det låter ju sådär i jobbsammanhang...

Den härliga sommaren är här. En sommardag som denna tycker jag också påminner om farmor och farfar. Ja om barndomen överhuvudtaget och mormor och morfar. Hos mormors var det sommarvinden som susade i björkarna vid sandhögen där vi ofta samlade rullstenar och lekte affär. Hos farmors var det stekhett på gårdsplanen och vi gick till "egebacken" för att söka svalka. Där såg vi korna som betade och grusvägar kantade av hundkex och lupiner. Ja det är de mysigaste sommarminnen man kan ha.

Nu ska jag gå och väcka min lilla unge, som varit med mig i affären idag - och såg morskt på alla som log vänligt. Han har sovit middag i två timmar och nu får det räcka om han ska kunna somna i tid ikväll. Får se om han sovit ut det morska...

Kort och gott - glad sommar!

Har läst om, pratat om och tänkt om...

Å den berörde mig! Romanen jag nämnde senast. Kärlek till jorden. Människoödet fascinerade mig. Tolv barn födde hon. Elva hjälpte hon att utvecklas till välartade goda personer, en liten sörjde hon vid graven. Hemmet och jorden höll hon så kärt. I början av 1900-talet utspelar sig den historia som baserar sig på verklighet i samma tid. Kvinnan jag får sådant medlidande med misshandlas av sin försupne make. Jag frågar mig hur hon stod ut. Hur orkade hon? Kulmen nås när hon anklagas för något hon är helt oskyldig till.

Många är de ord och uttryck i gammaldags språkbruk som förstärker min läsupplevelse. Att jag har rötter från trakten skänker inlevelse och intresse. Att läsa om Karen (Ida på riktigt?) ger perspektiv och eftertanke åt mig som mamma i en helt annan tid med ojämförbara förutsättningar. Somliga funderingar får nytt ljus.

Tack K för allt gott du kämpade för åt dina barn. Tack A R Månsson för att du gav historien liv. Tack lilla pappa för du talade om boken och farfar för anekdoter och detaljer som förankrade historien ännu en bit.

Vi har alla vår plats på jorden

Vi kan lära av varandra

Vi behöver påminnas.

Flödet stillade sig ett slag

Orden har inte alls kommit för mig. Varken ur hand eller genom öga. På båda håll stiltje till för några dagar sedan. Då kom Kärlek till jorden i min väg. Livsrealism från längesedan. Byn i fäladen mellan Vollsjö och Lövestad, hem åt två som kämpar i jorden på olika håll. Hon för sina små, för det skötsamma, det livgivande, det rena och trogna. Han är vilsen och svag. Låter sig styras av alkohol och egoism. 1968 skrev Algoth R Månsson romanen. Inget förskönas. Inte ens furutorpets flagnande rödfärg. Nu har jag sista tredjedelen kvar att läsa innan fortsättningen av recensionen följer...

Äntligen ljummare vindar, äntligen vår. Äntligen har jag lust att springa igen, hur långt som helst. Ska bara vänja andan. Känns som om jag varit i ide.

Skriver igen

Panseerna är planterade! Nu var det ett tag sen jag skrev här. Ska gärna komma igen. Gärna. Har några tankar att skriva. Nu är jag trött så jag skriver bara trevlig helg!

Ännu ingen pansé

En bit in i mars. Minusgrader och blåsigt men ljusare. Glimtar av eftemiddagssol under timmen jag promenerade. Besökte Simrishamn igår. Den råkalla vinden slet tag i bildörren.Välkomnades varmt inomhus. 

Det som berikar

I lördags vandrade vi genom kala grenverk och snöklädd mark mot toppen av Stenshuvud. Så gott som alena. En nästan magisk känsla att vara på denna om sommaren välbesökta plats. Om vintern bjuder platsen en annan upplevelse än om sommaren och det har ringa med temperatur att göra. Samspråket med naturen är ett annat och platsen får annat uttryck. Andra uttryck berikar.

Jag har tänkt på panséerna jag ska plantera. Olika färger i många små krukor. På rad ska de stå och jag ska se dem ordentligt från fönstret här inne. Det blir fint. Det är snart. Det kommer att berika oss att se dem. 

Rebalanserar mig

När jag är rastlös. När jag är för trött efter dagens göromål för att sätta mig i soffan, då vill jag absolut inte se på TV. Jag tittar mycket lite på TV. Jag är nöjd med det. När jag vill va själv. När jag bara vill va. När jag vill producera energi åt mig själv. Då sätter jag mig här. Sen sitter jag här en stund och sitter. Jag rebalanserar mig. För att metaforer ska fungera måste sammanhanget vara klart för mottagaren. Att rebalansera är att återgå till utgångspunkten. Jag tror inte att du inte vet. Jag skriver högt/ för mig själv. Metaforer är roliga. Används flitigt i svenskan. På Helgonabacken studerade jag metaforer i insändare. Skillnaden mot liknelsen är ett uteslutet som. Man vet aldrig på förhand hur rebalanseringen ska gå till. Den går till. Sen har den gått till och då vet jag. Då kan jag känna att den gått till och se hur den gick. Receptet är omöjligt att definiera. Jag vill inte ens försöka. För se det vet jag bestämt; då blir det magiska i rebanserandets kraft och verkan intet.

Några rader och grodd för kraft

Det är för bedrövligt att jag inte skrivit på många dagar. Har väl gjort annat. Väl? Har haft svårt att styra upp mig en tid. Tecken på det är uteblivna ord och tröstätande. Behöver ljus, utevistelse och vår. Jag längtar mer efter våren i år än vid motsvarande tid i fjor.

Köpte vetegroddar i mataffären. Det verkar nyttigt och användbart till mycket. Provade i en omelett till kvällsmat. Gott och mer mättande. Till frukost imorgon ska jag strö det på filmjölken.

Tea for too och go´natt!

En onsdag om vintern

Gråblå januari, narig röd vinterhud.

Lågenergiljus.

Hans lilla finger far över plattan. Angry Birds 40. 

Hastbullar stillar.

Ro från te i vintervila smakar ett. Ro från te om sommaren smakar annat. 

Smakar kaffet olika? 

Hänger en maskin tvätt. Stoppar om.

Vinterdag nu kväll.

Jag provade centrera. Det gick inte. Inte denna gången heller. Jag kan inte skriva ord centrerat på raden. Kanske en annan gång. Eller varför? Stilen jag för är inte centrerad.

Återbalansering

Som lugnet när en storm bedarrar är det att känna smärta avta. Det är sammet. Det är att energin stiger. Det är lusten att göra fint i köket. Det är att plöja ett papper med ord i jämna rader likt ett mönster av dominobrickor trillande ut i välordnat inferno. Den raden... om det roligaste jag vet! Dagens dos, nu mätt. Gonatt!

Med alla sinnen blir det nu

Vackra vinterdag! Jag gick ut och mötte dig. Behovet av ljuset du uppbar är skriande. Nu när mörkret fallit kommer en önskan om återseende. Gärna imorgon och helst om ledigheten.

Inatt vaknade jag av att "ljudet var av" och jag kunde förnimma en känsla av ofrihet. Jag kunde inte höra. Vad kan man å andra sidan prova om man hör mitt i natten när det mesta är tyst? Jag kände tystnaden rent fysiskt. Jag har hörselgångsinflammation och när jag intagit ryggläge är det som om trycket av svullnaden i öronen stänger av hörselsinnet. Jag har dropparna och det ska nog gå över denna gången också. Men jag tänker just; tänk om man skulle bli av med ett av sinnena? Det vore kanske som att stänga av en del av livet. Inga röster, inga nyanser i uttryck, inga gurglande skratt, ingen sång, inget kvitter, inget skvalp, inte ens vindens sus. Vore det 20 procent mindre av livet med ett sinne mindre? Nej man hade nog vant sig. Sedan hade nog de andra utvecklats för att kompensera. Kanske till och med det sjätte hade fått sitt uppvaknande?

När jag var ute i eftermiddags var alla sinnen med; synen - det var så vackert, känseln - kylan friskar upp ansiktet, hörseln - lite dovt men jag hörde, doften - kall utomhusdoft och smaken - friskluft i lungorna. Det var en sån skön stund att jag nästan tycker magin genom det sjätte gjorde sig upplevd. Om jag tänker på hur stunden känns genom varje sinne känner jag mig närmare nu.

Januarirader...

Jag markerar hela stycket och raderar. För privat. Personlig men inte privat.

Omskrivning; som en sparv vill jag sitta på en gren med ännu inte utslagna knoppar, omslutas av kall jordig vårkvällsdoft. Det är min längtan. Om att längta framåt och samtidigt ta vara på nu - stor klump av det beska... Borde-tankar ger ångest. Fåglar symboliserar frihet. Våren hopp, kvällen och jorden trygghet och jag. Så. Uttryckt. Klargjort. Måndag imorgon. Januari, vem har sagt det ska va lätt? Men jag vet ju att aprilkvällen kommer och jag ler. Och du, Januari, jag behöver dig också.

Om svåra frågor

Häromnatten, då hade jag spaltmeter inlägg. Ja jag låg där och kunde inte somna, bara skriva i huvudet. O som jag skrev! Det var om hur jag fascineras över barnens intellektuella utveckling och att jag "lyckligar" mig över att jag jag får uppleva dem, och hur jag skulle kunna uttrycka mig härom utan att någon tycker att jag skryter om mina barn. Det vill jag inte i jantesverige. Kort: Vi satt i bilen på väg hem en eftermiddag strax innan jul. "Mamma, tror du Gud finns i himlen" säger förstfödde. "Eh.... det är en av de svåra frågorna.." börjar jag... "Det finns en som är svårare" säger Förstfödde då. "Ok, vilken", undrar jag. "Den om hur världen började byggas" Ja just det.... den är svår... den också. Vad de tänker och klurar klokt.

Vidare om den yngre kotten. Inte har han trillat från trädet för att ligga still och invänta vad världen bjuder. Det är som om flikarna, fröna (vad nu botaniken dem kallar...) suger åt sig allt de kan och kommer åt. Allt ska lillkotten fånga. Hans lillfinger måste krampa... Det pekas, petas och trycks hejvilt dagarna i enda. Upptäckarglädjen är stor. Håret står vilt kring det lilla huvudet och lika vilt är humöret hos Lille. Jag är gladaste glad för mina barn och allt med dem jag får va med om!

M läser "Saker min son behöver veta om världen" av Fredrik Backman (2012). Han skrattar högt och ger mig citat. Förstår att boken nog kan läsas av fäder till döttrar och generera igenkänningsskratt även för dem (om hur köket ser olika ut efter intagen måltid om barnet är med sin mamma eller pappa, om att sonen måste ta vara på tiden då han har möjlighet att välja soffa själv - köp en skön på blocket, råder fadern o s v). Hursomhelst så var det ett ställe där författaren förundrades över tiden då inte google och andra sökställen fanns. Tänk när vi såg en skådis i en film och undrade vem det var. Kunde om man hade tur söka i Bra Böckers lexikon eller fick man vänta till nästkommande vardag och cykla till biblioteket, alternativt ringa en vän.... Nu är det två tryck på telefonen... utan att röra sig ur soffan! ...Minns hur kaoset lätt uppstod i det obemannade mellanstadiebiblioteket. Det skulle skrivas arbeten om något och större delen av klassen for till biblioteket för att söka i några väl tummade/ klottrade uppslagsverk och köa till kopiatorn som jämt saknade papper. Fröken var i klassrummet eller på väg till biblioteket och väl där hade halva timmen gått och några stackare som stod snällast i kön hann aldrig få sitt kopierat. Så var det. Allt var inte bättre förr!

Och så har det blivit 2013. Gråter för att året nu infunnit sig då förstfödde ska börja skolan men är glad att han slipper kön till kopiatorn. Kaos kan nog råda nu också. Kring något tekniskt. Något som jag inte ens vet att det finns. Tänk vad mina barn ska få förklara för mig.... Det kommer bli svåra frågor!!!