Dagen som inte orkar bära fullt dagsljus

Som om dagen inte orkar bära upp ljuset denna lördag. Gråvit sky och vind i kala trädtoppar omsluter nejden liksom förkylningen omsluter mig här innomhus. Nu blir januari tung.

Då vandrar jag från Glas och aska till Spill - från en damroman till en annan. Den senare av Sigrid Combüchen. Efter bara några sidor ser jag hennes lite säregna språk - enkelt och lite komplicerat på samma gång. Redan på första sidan uttrycker den ena huvudkaraktären att boken hon läser ( i själva berättelsen) verkar ...otillgänglig med avsikt. Strax tänker jag att kanske är det just så med Combüchens språk, att det är otillgängligt med avsikt. Kanske är det hennes eget språk hon omnämner där? Vi får se vad som sker....

Idag försöker jag ryckas med av energin mina barn utstrålar. De är pigga, glada och de sötaste små pojkar världen har skådat. Nog påverkar väl de mig starkare än en förkylning som tagit kål på smaklökarna? Det gör de! Snart kommer Förstfödde hem från sitt livs andra gympaträning. Nu ska jag möta honom!

Äntligen sol...

... frost, lite snö och klar hög luft! Härligt!

Nötkött på söndagar

Läste just igenom mitt föregående inlägg och slogs av tanken att även dofter kan trigga igång minnena - parfym, doften av vissa material, badhus, gymnastiksal och så vidare. Jag föreställer mig doften utomhus en tidig vårkväll. Den luktar kall jord och svagt av gödsel. På tal om vår så har jag ännu inte börjat längta så mycket. Skulle fortfarande vilja ha lite snö. Men nog brukar jag längta efter våren och det dröjer nog inte så länge innan jag faktiskt känner det...

I förmiddags doftade det av en mustig köttsoppa i vårt kök. Oxkött med ben samt potatis, morötter, palsternacka, blomkål och persilja var ingredienserna som fick koka ihop till en riktigt värmande middag denna 0-gradiga söndag. Lätt och gott bara man har tid och kommit ihåg att ta upp köttet ur frysen. Innan har jag tyckt att det verkat omständigt att laga helt kött såsom stek av olika slag samt kött med ben till exempelvis soppa. Men så är det inte alls. Om man planerar maträtten, tar upp köttet ur frysen i lagom tid för att tina långsamt, har ingredienserna hemma och låter köttet få tillagas i ro, kanske i flera timmar, så är det egentligen inte avancerat utan sköter sig självt och gott och nyttigt blir det för den delen. En rätt som blivit en riktig favorit här är Osso Buco som betyder "ihåligt ben" och lagas på skivor av kalvlägg. Det blir en fantastiskt mustig gryta med tomat, vin (om man vill och har), buljong, morötter och lök. Pricken över i:et är toppingen vid serveringen bestående av persilja, citron och vitlök. Ajöss alla torra uttjatade filéer! Nä inte ajöss... för filé är alltid filé men jag har fått upp ögonen för allt gott man kan göra på andra delar av köttet. Det finns många goda köttgrytor att njuta av och Porterstek är också gott....

Förr grundade sig begreppet "söndagsmiddag" på att man åt något lite "bättre" denna helgdag än till vardags, inte sällan stek av nöt. Nu tror jag inte det handlar så mycket om att spara "det bästa" till söndagen utan mer om att söndagen tillåter tidsödande matlagning. Stek och kött med ben tar tid - därav "söndagsmiddag" på oxkött även 2012.

Trackslistor..... och minnen

Jag har fått ett svårt men angenämt uppdrag, nämligen att välja min favoritlåt från 90-talet. Välja liksom! Det är så svårt för jag har många favoriter och alla är de kopplade till minnen. Sitter här med Spotify och trackslistor och dörrarna öppnas mot det förflutna och det är jätteroligt och lite sorgligt. Och och och - nu blir jag uppspelt och nostalgisk som bara den!

Without you                                                                                         
Everything I do I do it...
Runaway train
Always
Please forgive me
Wonderwall
25 minutes
Streets of Philadelphia
Happy nation
Cats in the cradle
Sway
Cotton eye Joe.... :)

...och många många fler låtar.... Under 90-talet var jag både barn, tonåring och hann precis bli myndig. Inte så konstigt att man har många låtar som favoriter. Uppdraget består av att välja låt och motivera valet. Jag tänker och tänker.... och lyssnar och tänker lite till. Många människor som kommit i min väg passerar revy på näthinnan och jag drömmer mig tillbaka - tjejkompisar, min syster, killar jag förälskade mig i, högstadietiden och gymnasiet. Många finns kvar i mitt liv medan andra inte gör det - det är ju just det som utgör livets gång. Minnen är viktiga delar av oss. Man ska vara här och nu, inte före och inte efter, visserligen, men visst är minnena viktiga! Att få stanna upp, låta dem komma, skratta igen, kanske fälla ett par tårar.

Nu har jag lyssnat igenom några absoluta favoriter och jag tror jag vet vilken jag kommer att välja..... De flesta favoriterna är faktiskt ballader. Kanske typiskt för tonårstiden.

Några gamla skivor

Jag vill bara ha lite sömn.....

Mina ögonlock är som två vindrutetorkare som trögt gnor över en glåmig ruta på en bil där spolarvätskan tagit slut. Trött! Hemmet är stökigt och humöret tävlar med tålamodet om att hålla lägst nivå. Hm... vad göra? Upprätthålla det nödvändigaste..... och hoppas på en bättre dag imorgon.

Berikande läsning, 90-tal, halsband och läppstift....

Bokslukarperiod i januari - det passar mig riktigt bra. Glas och aska (Undrade först över den lite taniga titeln. Men nu förstår jag -  det är ju kärnan.) är en diger roman som skildrar en kvinnas öden under hennes liv från senare delen av 1800-talet och framåt. Ann Syréhn Tomasevi`c skriver detaljrikt med ett särdeles mjukt böljande språk i samklang med handlingen. Berättelsen utformas kring den händelserika period i Europa, och främst Tyskland, som kom att prägla livet för miljontals människor i generationer. Jag fascineras särskilt av språkbruket och de många anknytningarna till historiska händelser samt politiska, kulturella och litterära personer som verkligen funnits och som kommit att påverka utmejslandet av ett modernt Europa politskt och kulturellt. Författaren verkar mycket påläst och det måste ha tagit tid att utforma denna, över 500 sidor långa, roman. "... känslomässigt fängslande" är några av orden på bokomslaget och jag håller med, än så länge. Jag har nästan en tredjedel kvar...

Funderar på vad det är som gör att en del böcker "stannar kvar" ett slag efteråt medan en del mest glider förbi. Det är sannerligen olika från person till person och helt kopplat till vad varje människa bär med sig i sin ryggsäck. Ofta läser jag deckare och sällan eller aldrig stannar de kvar, ändå fortsätter jag läsa dem. För mig är det avkopplingsläsning och underhållning. Då och då sittar jag där med en utläst bok i handen (ofta en roman om ett gripande öde, där jag upplever känslan av att "känna" någon annan människa - det tycker jag berikar mig!)  och tänker wow! Den här måste jag memorera. Har många gånger tänkt börja föra "läsdagbok". Gör någon det? Fast allra helst skulle jag vilja vara med i en läscirkel. Hur utformar man en sådan grupp? Under min mycket korta lärartjänstgöring hade jag möjlighet att ingå i en sådan men jag fick inte in det i mitt schema. Då. Nu skulle det passa men jag inte vart jag ska vända mig. Så kan det va.

Jag skriver sällan här om vad jag gör, desto mer om fragment jag tänker på. Så till trots... Jag är uppspelt för inom kort ska jag ta på mig den vinröda lilla korta från 1998 och gå på 90-talsfest. Jag har dessutom hittat halsbandet jag köpte i Tyskland 1994 under familjeturen till badlandet Weissenhäuser strand. (När vi åkte hem med båten mellan Danmark och Tyskland köpte jag dessutom mitt allra första läppstift...) Tänker på musiken, så många favoritlåtar. Å vad det ska bli roligt!

Det mesta "inneordet"

Har just avslutat min lilla rundvandring mellan några bloggar jag följer och andra som jag inte följer men som jag hamnade på ändå. "Krispigt" är ordet just nu. Det är ett inneord, iallafall i bloggvärlden. Läser det både här och där och jag har blivit trött på det. Inte mycket att orda om. Nä, jag konstaterar bara att jag inte gillar det ordet..... :)

Salighet

Var sak har sin tid och varje ålder sin charm. Just nu är min tid min och mina barns tid tillsammans. Jag försöker njuta allt jag kan av att vara med dem dessa dagar för jag vet att de är begränsade och tiden går så fort. Jag är obeskrivligt tacksam för att jag får vara mamma till våra två små fina pojkar. Ibland kan jag stanna upp och bara förundras över att det är verklighet att de finns och att vi blivit föräldrar åt Förstfödde och Lille. De befinner sig i helt olika åldrar, 4,5 år respektive 7 månader. De är fascinerande var och en i sin ålder. Än bygger jag lego, pratar om bokstäver, förklarar (försöker iallafall) något om riddare och sjörövare, sitter i en biosalong och ser Alvin och gänget. Än sitter jag med en kloss, en skallra, några köksredskap och får världens största leende av att bara vara nära. Det här är mitt livs bästa tid! Föräldraskapet är inte alltid enkelt men det är det största och mest fantastiska i mitt liv.

Sömn är en bristvara just nu... Lille vaknar ofta om nätterna och det är påfrestande. Vissa morgnar stapplar man vimmelkantig och lätt irriterad av för lite sömn upp ur sängen för att möta den lille mjuka fina bebisen som ligger där i spjälsängen och ler stort, trots ens mindre fashionabla morgonlook. Ja då kan man inte annat än att le själv, långt in i själen...

Sambons favoritstil.... not!

Under hela december brukar man kunna hitta tidningarna fulla av recept på diverse läckerheter. Mycket är julinspirerat men en del är lika gott vid vilken tidpunkt som helst under året. Jag klippte ut ett recept från vår morgontidning på hallonrutor. Jag hann inte baka just dessa innan jul men idag var stunden inne. De blev goda och jag har redan njutit alldeles för många. Smidigt när man kan göra dem över hela braspannan.

När jag startade datorn tänkte jag göra ett blogginlägg om inredning. Närmare bestämt om att den sockersöta chabby chic-trenden håller på att ebba ut. Sen hejdade jag mig lite och funderade medan jag la in kakbilden ovan. Vad är egentligen ute och inne? Vem bestämmer det? Det viktigaste är att man mår bra och trivs i sitt hem. Men så är det ju med allt - inredning, kläder, mat, livsstilar och hobbies. En del saker ligger i tiden men man måste göra dem till sina egna och hålla hårt i taktpinnen. Jag tycker om att läsa en och annan inredningstidning (och -blogg för den delen) och på nattduksbordet igårkväll låg Allt i hemmet, nr 1 2012. Där menade chefredaktören att ovan nämnd stil "...dör nu" och att stilen känns "...inställsam, sockrig och ofräsch". Vidare menade kvinnan att stilen mer går att likna vid "...övermoget plommon än nyponros". Vilka kraftuttryck fast roligt skrivet! Jag tycker om chabby chic men håller med om att det blivit ett överflöd. Visst finns spår av denna stil med en del vitt och romatiskt i vårt hem och visst drömde jag mig bort till en glasveranda med än det blommiga och än det avskavda men landade på en mycket försiktig nivå. Vårt hus är relativt nytt och harmonierar bäst med det tidlösa och klassiska. Inslagen av antikt och romantiskt är få men det som är får vara kvar oavsett trendbarometrarna

När stilen i fråga kom tänkte jag på den epok som inom litteraturvetenskapen kallas för romantiken. Då vurmade man för naturen, det enkla, det historiska arvet, tillbakablick och tryggheten i det förgångna. Den bondromantiska stilen kan kanske sägas ha varit/är tjuguhundratalets motsvarighet. Kankse sökte vi i denna tid, präglad av ekonomisk och politisk oro i många delar av världen, tröst och trygghet i det gammeldagsaktiga (eget uttryck). Med mindre pengar på fickan gjorde många fynd på loppisen istället för på  Design house-än-det-ena-än-det-andra... Återanvändning var/är på modet och dessutom mycket miljövänligt. Chabby chic är nog det mest extrema, själva toppen av den lantliga stilen, ytterligheten. Jag ler och tänker att den kan jämföras med Romantikens ytterlighet, kallad Skräckromantik. Från spets, prickar och rosor till självaste Frankenstein....

Glädje

Idag fick jag en present och den gjorde mig så glad! Dels för anledningen, att jag är någons vän, och dels för att innehållet var väldigt fint. Det var en sådan sak jag alltid kommer att minnas. Snacka om att förgylla vardagen för någon!

Det är ett par små barnstövlar i betong att pryda yttertrappan med. Kan det bli mer hemtrevligt vid dörren?

Idag är det den 3 januari och grått och regnigt. Jag vill gärna ha snö och sol istället.

Sista boken 2011 och det blev inte många...

Har precis läst ut boken på bilden ovan, Blodläge, av Johan Theorin. Har sen tidigare läst Skumtimmen och Nattfåk av samma författare och jag tycker det är bra böcker, värda att läsa om man gillar kriminalromaner. Theorin skapar en skön atmosfär och stämning som jag gillar. Samtliga historier utspelar sig på Öland och förutom spänning med bra miljöbeskrivning och utmejslade karaktärer genomsyras de av människors kontakt med det övernaturliga. En bra och underhållande mix. Det är härligt att läsa men inte så lätt att få tid till just nu. Lille är krasslig och sover dåligt om natten och det är minsann slitsamt... men övergående som tur är.

För övrigt är januari och regn ingen bra kombination. Jag längtar efter snö, minusgrader, blå himmel och klart soligt väder. Det är underbart att promenera då. Långt. Nu är det go´natt om en stund.