Som om dagen inte orkar bära upp ljuset denna lördag. Gråvit sky och vind i kala trädtoppar omsluter nejden liksom förkylningen omsluter mig här innomhus. Nu blir januari tung.
Då vandrar jag från Glas och aska till Spill - från en damroman till en annan. Den senare av Sigrid Combüchen. Efter bara några sidor ser jag hennes lite säregna språk - enkelt och lite komplicerat på samma gång. Redan på första sidan uttrycker den ena huvudkaraktären att boken hon läser ( i själva berättelsen) verkar ...otillgänglig med avsikt. Strax tänker jag att kanske är det just så med Combüchens språk, att det är otillgängligt med avsikt. Kanske är det hennes eget språk hon omnämner där? Vi får se vad som sker....
Idag försöker jag ryckas med av energin mina barn utstrålar. De är pigga, glada och de sötaste små pojkar världen har skådat. Nog påverkar väl de mig starkare än en förkylning som tagit kål på smaklökarna? Det gör de! Snart kommer Förstfödde hem från sitt livs andra gympaträning. Nu ska jag möta honom!
Hej!! Kom på att vi får nog höras av, det var ju ett par veckor sen nu. Vad tycker storkillen om gympan?
SvaraRaderaKram cec