Väggar med själ

Jag tycker om att promenera. Jag tänker bra då. Det är vilsamt hur tankarna kommer och går för varje steg man tar, som att vila fast man är i rörelse. Det måste vara den bästa motionsformen. Nu ska jag inte orera mer om motion.

Nä jag ska skriva om en sak som jag tycker är mycket fascinerande! Nämligen ödehus. Inte vandaliserade rester med sönderslagna rutor utan mer gamla hus eller gårdar, helst på landet, som är varsamt igenbommade. När jag går en av mina favoritrundor passerar jag en ödegård. Det är ett fint gammalt boningshus med ekonomibyggnader och en sedan många många år igenvuxen omnejd av stora höga granar och träd. Fint och fint... det har ju varit fint och skulle efter mycket renovering kunna bli det igen. Men jag kan trots förfallenheten se charmen. En gång när det var sol och blå himmel och jag hade kärt promenadsällskap dristade jag mig till att kika in genom ett av källarfönstren i den höga gamla stengrunden. Det jag såg där inne var en stor gammal badbalja. Mer vågade jag inte titta efter och har inte heller rätt till fär stället ägs ju trots allt av någon. Mina tankar går verkligen i spinn på sådant! Jag fascineras av mystiken kring stället. Undrar vilka som bott där och när någon stängde dörren efter sig för sista gången. Gick rundan förbi detta ställe för någon dag sedan och då tänkte jag på när det senast firades jul här. Hur gick det till? Vad åt man? Hur var det pyntat och fanns det kanske en fin gran i stora rummet? Finns det badrum här? Troligtvis inte för jag har sett det klasssika röda lilla skjulet med snett tak som brukar benämnas utedass. Jag skulle gärna vilja gå in i det här huset och se mig omkring i rummen med de vackra spröjsade fönstren med rundad ovankant men jag skulle nog föredra att ha sällskap med mig då.... Må stället få förbli  orört eller möjligen varsamt och bevarande renoverat!

Samtidigt kan jag bli lite uppjagad av sådana platser. Det vilar ibland något ödesmättat i luften kring övergivna hus. Det är aningen spöklikt då och då men inte alltid. Ibland är det bara rofyllt. För visst är det så att det finns själ även i hus? Jodå det finns det. Här har människor levt, ibland i flera generationer, och satt sina spår. Tänk vilka historier de här ställena skulle kunna berätta. Väggarna ruvar tyst sina hemligheter. Kanske inte alltid tyst ändå... 

Tiden sätter sina spår och snart går vi in i 2012. Undrar vad det har att bjuda på?

GOD JUL

Nu är det julens mysigaste stund! Lillejulafton och uppesittarkväll och det sista inför morgondagen fixas. Ro och frid till alla!

Nu idag, i denna stund...

Det mysigaste med julen tycker jag är just den stunden som är nu. Det är advent och ännu några dagar kvar. Det pysslas och förbereds här och där. I fönstren är det pyntat och stjärnor och ljusstakar lyser upp årets absolut mörkaste tid. Jag njuter fint av allt detta just i år, föräldraledig som jag är. Det är ett privilegium att få vara hemma tillsammans med barnen. Visst är man trött emellanåt och visst kliar det i fingrarna efter att få pyssla och göra färdigt saker man påbörjat, men det är ändå vår tid tillsammans i detta nu som är viktigast och den kommer aldrig mer igen. Samtidigt är det skönt att få vara själv en kort stund och tänka färdigt en tanke utan att bli avbruten.

Mörkret nu, det är verkligen kolsvart. Om några dagar vänder det igen. Å vad en  ljummen junikväll känns avlägsen. Så avlägsen! Årstiderna och växlingarna är fantastiska. Känner att jag behöver varje årstid och skulle aldrig någonsin kunna tänka mig att flytta för att få vare sig sommar eller vinter året om. Lite av varje är bäst i landet Lagom.

Fikonen är uppätna och snabbt gick det...

Hjälp! Kan man bli dålig i magen av fikon? Jag har just satt i mig ett halvt paket. Tankarna rusar och jag har tusen saker att göra. Var börja??? Ingenting sker mer än att tankarna på vad jag borde göra hopar sig i en tung gegga tillsammans med fikonen som frenetiskt tuggas och sväljs i snabb följd efter varandra. Städa ugnen? Nä trist. Baka något av det på listan? Nä jag har bakat en gång redan idag. Pyssla? Mm kanske om en stund. Skriva lista om vad som ska handlas, göras, ätas.....? Nä fy vad strssigt det känns plötsligt. Bryt ner, bryt ner, tänker jag nu! Organisera dig. Skriv en lista och tänk ut vad som är rimligt just nu och fortsätt imorgon. Så får det bli.... Blogggen bloggen! Samla mig!

Julstress? Nä jag gör vad jag hinner och vill. Behöver ha några saker gjorda för att ge mig själv lite julkänsla och dem kommer jag ta fasta på sen får det va. Så, nu är fikonen slut..... Då var det listan....

Humör, finkänsla och konsekvens

"Hon är en humörmänniska den". Ett uttalande man hör då och då om olika personer. När jag hör någon säga så (jag säger också så) undrar jag ibland vad vi menar. Alla människor har väl humör? Alla reagerar. Skillnaden ligger väl i hur det kommer fram. Några sluter sin reaktion hårt inom sig medan andra rasar ut direkt. Kanske inte smidigt men å andra sidan får man nog problemet ur världen fortare. Vad skulle jag nu ha sagt med detta då? Bara att det inte behöver vara dåligt att någon är en humörmänniska. Uttalandet i sig kan jag tolka som en utsago av varning. "Ta det lugnt! Den personen kan reagera starkt", ungefär. Är du en humörmänniska då? Jag skulle nog säga att jag är! Men olika sidor kommer fram med olika människor.... Vi lär känna oss själva genom andra hela livet tror jag. Det är intressant. Bara i en enda liten obetydlig detalj finns kärnor.

Häromdagen reagerade jag ganska starkt inombords men det var inte läge för en "scen" så jag bet ihop. Men! Min förstfödde som var med i denna stund gjorde ett uttalande som visade att han reagerade och tog in situationen precis som jag. Skillnaden var att han sa högt vad han tänkte. (Heja lilla du, tänkte jag :)). Så som man bör göra men som man efterhand kanske gör mindre av för att man lär sig vara finkänslig. Finkänslighet är svårt att värdera. Man får ju vara civiliserad och svälja undan småsaker men å andra sidan blir man mindre ärlig. Än en gång denna lagomhet! Man får liksom värdera konsekvensen och det är ibland svårt....

Några "lyckor" var det här

Först och främst har jag läst ut Svinhugg av Marianne Cederwall. En smårolig kriminalroman i gotländsk miljö. Enkelt och snabbt flöt jag genom texten och fick stifta bekantskap med två starka kvinnor. En underhållande historia som skänker värme, ett lagom mått av spänning, får mungiporna att peka upp och manar till eftertanke. Vi gör alla våra egna val och får ta konsekvenserna härav men ibland kan man hamna i situationer som man faktiskt inte helt kan hjälpa och man bör inte dömma hunden efter håren. Det var trevlig och avslappnande läsning!

Vet du vad jag tycker är roligt att göra? Små utflykter till natursköna platser, gärna på landsbyggden, med god fika eller lunch kombinerat med förlustelsen att köpa en fin pryl med sig hem. Nu finns ett klockrent ställe! Nu och nu, inte en aning om hur länge stället funnits men jag hade den stora glädjen att komma dit första gången i lördags. Humlalyckan erbjuder allt jag beskrev ovan. Gå in på www.humlalyckan.se och låt dig laddas upp för utflykt! Så har jag länkat från min blogg för första gången.... Jag har många andra utflyktsmål att favorisera men det får bli en annan gång.

Julgranskulor. De är vackra att se och skapar klassisk gammeldags julstämning. Jag tänker särskilt på två saker när det gäller dessa, främst röda. När jag var liten och satt pyjamasklädd i soffan och tittade på granen. Lillejulaftons kväll och full av förväntan såg jag på de fina kulorna vi just hängt upp. Hur de sakta rörde sig och lyste bland ljus och glitter mot gröna barr. Det inbegriper så mycket i denna lilla minnesbild. Blir nästan gråtmild. Mina fina föräldrar, de gjorde fint, gjorde jul, gjorde den riktiga julen så riktig som den bara kan bli. Nu blev det för sentimentalt. Punkt. Andra "bilden" av julkulor är hur de brukade hänga i fönstret hos farmor. Idag var jag i ett riktigt gammalt skolhus med typiskt gammaldags fönster. Där hade man nu pyntat med kulor. De hängde på ett visst "diagonalt" vis som farmor brukade hänga sina. Jag kan inte förklara men du förstår kanske? De ingav en fin stämning där de hängde i fönstret och jag tyckte det var så fint. Som om tiden stod stilla när man bara tittade på dem. Vilsamt och tryggt. Förstår du vad jag menar eller är jag helt i min egen lilla värld?

Sist men inte minst... Igår var en mindre bra dag men kastrullen som blev bränd av torrkokad potatis har blivit ren idag. Och inte bara för det men dagen idag har varit mycket bättre! Nu är det slut på detta sammelsurium av tankar och som nästan blev ett blogginlägg i punktform. Punkt för idag. Go´natt!

Bloggerskan är förkyld...

...glömsk, helt dissig i huvudet och torrkokar potatis så att grytan blir svart..... Hjälp! Nä jag bloggar en annan dag.... nu ska jag tvätta håret. Kanske kan det pigga upp? Fräscha upp iallafall! Hur stavas nu "fräsch" då? Jag orkar inte med SAOL nu så det får va såhär. Ynklig idag, förlåt.

Från skorpa till loppis...

Lavendelskorpor

100 g smör
1,5 dl socker
2 ägg
1,5 tsk bakpulver
5 dl vetemjöl
2 tsk lavendel

Sätt ugnen på 200 grader. Rör smör och socker poröst. Rör ner ett ägg i sänder. Tillsätt mjöl blandat med bakpulver och smulad lavendel. Arbeta ihop degen. Dela degen i tre delar och rulla ut var och en i samma längd som plåten. Grädda i ca 10 min. Skär längderna medan de är varma i sneda bitar, ca 2-3 cm breda. Rosta i ugnen 4-5 min, vänd skorporna och rosta ännu en gång. Låt svalna och njut av doft och smak!

Visst är väl assietten på bilden ovan söt? Jag hittade 4 stycken på en loppmarknad förra sommaren. Jag är ingen van loppishandlare men några fynd har det blivit då och då. En gång köpte jag en söt plåtburk med lock. Den var ljusblårutig med bilder av frimärken på utsidan. När jag kom hem och öppnade burken låg det en påse däri, full med just frimärken från en antal dessenier tillbaka och med härkomst från olika länder. Jag har aldrig samlat på frimärken så för mig var det inget värde som så men jag fann många av dem fina och färgglada att se på. Fick ett bra tips av kära mamma och vips hade jag gjort en tavla.

Det finaste lilla märket är ett danskt julfrimärke från 1946. Ingen dyr konst men en färgklick på min vägg.

Nu väntar M med fikan klar. Trevlig helg önskas er alla!

Roliga saker

Åh jag har funnit ett nytt intresse - att ta bilder! Jag ska när tillfället känns rätt gå en kurs men till dess provar jag mig fram. Nedan kommer några klick från dagen.

Jag är upptagen av julpyssel just nu. Jag pyntar lite redan för att njuta hela adventstiden. Tomtarna hos oss är få, kanske bara en enda. Mitt bästa pynt är det som inte skriker jul men som ger en känsla av jul. Något rött, såsom äpplen, kan räcka. Pepparkaksformar är enkelt och fint. På tal om det så har jag och förstfödde bakat pepparkakor idag och det var en fröjd att göra det med honom. Han var glad, vi hade en fin stund ihop och doften och känslan flöt ihop i skön harmoni. Förtrollningen bröts när jag smakade på en pepparkaka - så fick man inte göra!!! De skulle minsann va till tomten kom.... - uttryckte en arg liten röst. Om jag bara vetat!

Jag hyser stor passion för paketinslagning. Det är som någon sa; "inslagningen är halva gåvan". Idag slog jag in några av de få klappar jag ska ge i år. Inte behöver man ha julpapper. Vanligt brunt är finast och utgör en bra bas till fina band, bokmärken och annat. Jag har pyssellådor där jag samlar småsaker att ha till dekoration av bland annat paket.

Imorgon ska jag nog baka en ny sats lavendelskorpor. Får se om jag kan bjuda på en bild av resultatet. Om inte annat så ska jag sätta receptet på pränt här i bloggen. Tusan vad huslig och moderlig jag känner mig. Bak och pynt. Pynt och mat och så blöjbyten, käraste amningsstunder och torka torka torka små smulor, skynda på vid påklädning, klappa de gulliga kinderna, säga akta det och se upp för annat, möta de leende små blå ögonen hos två, torka en och annan tår, hänga en maskin tvätt. Trött, glad, glömsk och aldrig har jag känt mig så lycklig som just nu. Vet du den gamla barnvisan "Go´dag min fru, jag ser min fru, ni lillan har i famnen"? Känns som om jag är med i den sången. Men ibland är man så trött att man kan gråta och att stå emot trots är inte alltid lätt. På det hela taget är jag ändå just lycklig!