Väggar med själ

Jag tycker om att promenera. Jag tänker bra då. Det är vilsamt hur tankarna kommer och går för varje steg man tar, som att vila fast man är i rörelse. Det måste vara den bästa motionsformen. Nu ska jag inte orera mer om motion.

Nä jag ska skriva om en sak som jag tycker är mycket fascinerande! Nämligen ödehus. Inte vandaliserade rester med sönderslagna rutor utan mer gamla hus eller gårdar, helst på landet, som är varsamt igenbommade. När jag går en av mina favoritrundor passerar jag en ödegård. Det är ett fint gammalt boningshus med ekonomibyggnader och en sedan många många år igenvuxen omnejd av stora höga granar och träd. Fint och fint... det har ju varit fint och skulle efter mycket renovering kunna bli det igen. Men jag kan trots förfallenheten se charmen. En gång när det var sol och blå himmel och jag hade kärt promenadsällskap dristade jag mig till att kika in genom ett av källarfönstren i den höga gamla stengrunden. Det jag såg där inne var en stor gammal badbalja. Mer vågade jag inte titta efter och har inte heller rätt till fär stället ägs ju trots allt av någon. Mina tankar går verkligen i spinn på sådant! Jag fascineras av mystiken kring stället. Undrar vilka som bott där och när någon stängde dörren efter sig för sista gången. Gick rundan förbi detta ställe för någon dag sedan och då tänkte jag på när det senast firades jul här. Hur gick det till? Vad åt man? Hur var det pyntat och fanns det kanske en fin gran i stora rummet? Finns det badrum här? Troligtvis inte för jag har sett det klasssika röda lilla skjulet med snett tak som brukar benämnas utedass. Jag skulle gärna vilja gå in i det här huset och se mig omkring i rummen med de vackra spröjsade fönstren med rundad ovankant men jag skulle nog föredra att ha sällskap med mig då.... Må stället få förbli  orört eller möjligen varsamt och bevarande renoverat!

Samtidigt kan jag bli lite uppjagad av sådana platser. Det vilar ibland något ödesmättat i luften kring övergivna hus. Det är aningen spöklikt då och då men inte alltid. Ibland är det bara rofyllt. För visst är det så att det finns själ även i hus? Jodå det finns det. Här har människor levt, ibland i flera generationer, och satt sina spår. Tänk vilka historier de här ställena skulle kunna berätta. Väggarna ruvar tyst sina hemligheter. Kanske inte alltid tyst ändå... 

Tiden sätter sina spår och snart går vi in i 2012. Undrar vad det har att bjuda på?

GOD JUL

Nu är det julens mysigaste stund! Lillejulafton och uppesittarkväll och det sista inför morgondagen fixas. Ro och frid till alla!

Nu idag, i denna stund...

Det mysigaste med julen tycker jag är just den stunden som är nu. Det är advent och ännu några dagar kvar. Det pysslas och förbereds här och där. I fönstren är det pyntat och stjärnor och ljusstakar lyser upp årets absolut mörkaste tid. Jag njuter fint av allt detta just i år, föräldraledig som jag är. Det är ett privilegium att få vara hemma tillsammans med barnen. Visst är man trött emellanåt och visst kliar det i fingrarna efter att få pyssla och göra färdigt saker man påbörjat, men det är ändå vår tid tillsammans i detta nu som är viktigast och den kommer aldrig mer igen. Samtidigt är det skönt att få vara själv en kort stund och tänka färdigt en tanke utan att bli avbruten.

Mörkret nu, det är verkligen kolsvart. Om några dagar vänder det igen. Å vad en  ljummen junikväll känns avlägsen. Så avlägsen! Årstiderna och växlingarna är fantastiska. Känner att jag behöver varje årstid och skulle aldrig någonsin kunna tänka mig att flytta för att få vare sig sommar eller vinter året om. Lite av varje är bäst i landet Lagom.

Fikonen är uppätna och snabbt gick det...

Hjälp! Kan man bli dålig i magen av fikon? Jag har just satt i mig ett halvt paket. Tankarna rusar och jag har tusen saker att göra. Var börja??? Ingenting sker mer än att tankarna på vad jag borde göra hopar sig i en tung gegga tillsammans med fikonen som frenetiskt tuggas och sväljs i snabb följd efter varandra. Städa ugnen? Nä trist. Baka något av det på listan? Nä jag har bakat en gång redan idag. Pyssla? Mm kanske om en stund. Skriva lista om vad som ska handlas, göras, ätas.....? Nä fy vad strssigt det känns plötsligt. Bryt ner, bryt ner, tänker jag nu! Organisera dig. Skriv en lista och tänk ut vad som är rimligt just nu och fortsätt imorgon. Så får det bli.... Blogggen bloggen! Samla mig!

Julstress? Nä jag gör vad jag hinner och vill. Behöver ha några saker gjorda för att ge mig själv lite julkänsla och dem kommer jag ta fasta på sen får det va. Så, nu är fikonen slut..... Då var det listan....

Humör, finkänsla och konsekvens

"Hon är en humörmänniska den". Ett uttalande man hör då och då om olika personer. När jag hör någon säga så (jag säger också så) undrar jag ibland vad vi menar. Alla människor har väl humör? Alla reagerar. Skillnaden ligger väl i hur det kommer fram. Några sluter sin reaktion hårt inom sig medan andra rasar ut direkt. Kanske inte smidigt men å andra sidan får man nog problemet ur världen fortare. Vad skulle jag nu ha sagt med detta då? Bara att det inte behöver vara dåligt att någon är en humörmänniska. Uttalandet i sig kan jag tolka som en utsago av varning. "Ta det lugnt! Den personen kan reagera starkt", ungefär. Är du en humörmänniska då? Jag skulle nog säga att jag är! Men olika sidor kommer fram med olika människor.... Vi lär känna oss själva genom andra hela livet tror jag. Det är intressant. Bara i en enda liten obetydlig detalj finns kärnor.

Häromdagen reagerade jag ganska starkt inombords men det var inte läge för en "scen" så jag bet ihop. Men! Min förstfödde som var med i denna stund gjorde ett uttalande som visade att han reagerade och tog in situationen precis som jag. Skillnaden var att han sa högt vad han tänkte. (Heja lilla du, tänkte jag :)). Så som man bör göra men som man efterhand kanske gör mindre av för att man lär sig vara finkänslig. Finkänslighet är svårt att värdera. Man får ju vara civiliserad och svälja undan småsaker men å andra sidan blir man mindre ärlig. Än en gång denna lagomhet! Man får liksom värdera konsekvensen och det är ibland svårt....

Några "lyckor" var det här

Först och främst har jag läst ut Svinhugg av Marianne Cederwall. En smårolig kriminalroman i gotländsk miljö. Enkelt och snabbt flöt jag genom texten och fick stifta bekantskap med två starka kvinnor. En underhållande historia som skänker värme, ett lagom mått av spänning, får mungiporna att peka upp och manar till eftertanke. Vi gör alla våra egna val och får ta konsekvenserna härav men ibland kan man hamna i situationer som man faktiskt inte helt kan hjälpa och man bör inte dömma hunden efter håren. Det var trevlig och avslappnande läsning!

Vet du vad jag tycker är roligt att göra? Små utflykter till natursköna platser, gärna på landsbyggden, med god fika eller lunch kombinerat med förlustelsen att köpa en fin pryl med sig hem. Nu finns ett klockrent ställe! Nu och nu, inte en aning om hur länge stället funnits men jag hade den stora glädjen att komma dit första gången i lördags. Humlalyckan erbjuder allt jag beskrev ovan. Gå in på www.humlalyckan.se och låt dig laddas upp för utflykt! Så har jag länkat från min blogg för första gången.... Jag har många andra utflyktsmål att favorisera men det får bli en annan gång.

Julgranskulor. De är vackra att se och skapar klassisk gammeldags julstämning. Jag tänker särskilt på två saker när det gäller dessa, främst röda. När jag var liten och satt pyjamasklädd i soffan och tittade på granen. Lillejulaftons kväll och full av förväntan såg jag på de fina kulorna vi just hängt upp. Hur de sakta rörde sig och lyste bland ljus och glitter mot gröna barr. Det inbegriper så mycket i denna lilla minnesbild. Blir nästan gråtmild. Mina fina föräldrar, de gjorde fint, gjorde jul, gjorde den riktiga julen så riktig som den bara kan bli. Nu blev det för sentimentalt. Punkt. Andra "bilden" av julkulor är hur de brukade hänga i fönstret hos farmor. Idag var jag i ett riktigt gammalt skolhus med typiskt gammaldags fönster. Där hade man nu pyntat med kulor. De hängde på ett visst "diagonalt" vis som farmor brukade hänga sina. Jag kan inte förklara men du förstår kanske? De ingav en fin stämning där de hängde i fönstret och jag tyckte det var så fint. Som om tiden stod stilla när man bara tittade på dem. Vilsamt och tryggt. Förstår du vad jag menar eller är jag helt i min egen lilla värld?

Sist men inte minst... Igår var en mindre bra dag men kastrullen som blev bränd av torrkokad potatis har blivit ren idag. Och inte bara för det men dagen idag har varit mycket bättre! Nu är det slut på detta sammelsurium av tankar och som nästan blev ett blogginlägg i punktform. Punkt för idag. Go´natt!

Bloggerskan är förkyld...

...glömsk, helt dissig i huvudet och torrkokar potatis så att grytan blir svart..... Hjälp! Nä jag bloggar en annan dag.... nu ska jag tvätta håret. Kanske kan det pigga upp? Fräscha upp iallafall! Hur stavas nu "fräsch" då? Jag orkar inte med SAOL nu så det får va såhär. Ynklig idag, förlåt.

Från skorpa till loppis...

Lavendelskorpor

100 g smör
1,5 dl socker
2 ägg
1,5 tsk bakpulver
5 dl vetemjöl
2 tsk lavendel

Sätt ugnen på 200 grader. Rör smör och socker poröst. Rör ner ett ägg i sänder. Tillsätt mjöl blandat med bakpulver och smulad lavendel. Arbeta ihop degen. Dela degen i tre delar och rulla ut var och en i samma längd som plåten. Grädda i ca 10 min. Skär längderna medan de är varma i sneda bitar, ca 2-3 cm breda. Rosta i ugnen 4-5 min, vänd skorporna och rosta ännu en gång. Låt svalna och njut av doft och smak!

Visst är väl assietten på bilden ovan söt? Jag hittade 4 stycken på en loppmarknad förra sommaren. Jag är ingen van loppishandlare men några fynd har det blivit då och då. En gång köpte jag en söt plåtburk med lock. Den var ljusblårutig med bilder av frimärken på utsidan. När jag kom hem och öppnade burken låg det en påse däri, full med just frimärken från en antal dessenier tillbaka och med härkomst från olika länder. Jag har aldrig samlat på frimärken så för mig var det inget värde som så men jag fann många av dem fina och färgglada att se på. Fick ett bra tips av kära mamma och vips hade jag gjort en tavla.

Det finaste lilla märket är ett danskt julfrimärke från 1946. Ingen dyr konst men en färgklick på min vägg.

Nu väntar M med fikan klar. Trevlig helg önskas er alla!

Roliga saker

Åh jag har funnit ett nytt intresse - att ta bilder! Jag ska när tillfället känns rätt gå en kurs men till dess provar jag mig fram. Nedan kommer några klick från dagen.

Jag är upptagen av julpyssel just nu. Jag pyntar lite redan för att njuta hela adventstiden. Tomtarna hos oss är få, kanske bara en enda. Mitt bästa pynt är det som inte skriker jul men som ger en känsla av jul. Något rött, såsom äpplen, kan räcka. Pepparkaksformar är enkelt och fint. På tal om det så har jag och förstfödde bakat pepparkakor idag och det var en fröjd att göra det med honom. Han var glad, vi hade en fin stund ihop och doften och känslan flöt ihop i skön harmoni. Förtrollningen bröts när jag smakade på en pepparkaka - så fick man inte göra!!! De skulle minsann va till tomten kom.... - uttryckte en arg liten röst. Om jag bara vetat!

Jag hyser stor passion för paketinslagning. Det är som någon sa; "inslagningen är halva gåvan". Idag slog jag in några av de få klappar jag ska ge i år. Inte behöver man ha julpapper. Vanligt brunt är finast och utgör en bra bas till fina band, bokmärken och annat. Jag har pyssellådor där jag samlar småsaker att ha till dekoration av bland annat paket.

Imorgon ska jag nog baka en ny sats lavendelskorpor. Får se om jag kan bjuda på en bild av resultatet. Om inte annat så ska jag sätta receptet på pränt här i bloggen. Tusan vad huslig och moderlig jag känner mig. Bak och pynt. Pynt och mat och så blöjbyten, käraste amningsstunder och torka torka torka små smulor, skynda på vid påklädning, klappa de gulliga kinderna, säga akta det och se upp för annat, möta de leende små blå ögonen hos två, torka en och annan tår, hänga en maskin tvätt. Trött, glad, glömsk och aldrig har jag känt mig så lycklig som just nu. Vet du den gamla barnvisan "Go´dag min fru, jag ser min fru, ni lillan har i famnen"? Känns som om jag är med i den sången. Men ibland är man så trött att man kan gråta och att stå emot trots är inte alltid lätt. På det hela taget är jag ändå just lycklig!

Drömkalendern!

Såg ni "Sommarpratarna" igårkväll? Det var mycket bra! Medverkande denna gång var Andreas Lundstedt, Margareta Strömstedt, Malin S (förlorade man och två barn i tsunamin, Clara Lidström samt Brolle. De förde ett mestadels allvarligt samtal men det var intressant och känslosamt. Brolle med den vackra rösten sjöng en Elvisbit. Var och en bidrog dem till stämningen som förmedlades genom rutan. Gillar programmet precis som "Så mycket bättre", vilket jag tidigare skrivit om. Det är två program som har mycket gemensamt - intressant dynamik uppstår ofta i möten mellan människor.

Imorgon är det premiär.... 24 små paket väntar på min lille fina förstfödde (kallar honom så här på bloggen). Det är vardagslyx för en fyraåring! Han fick titta på den igårkväll och gissa om han blev lycklig? Kanske en dröm även för mig.... Nu förverkligar jag den åt honom och det är lika roligt det kan jag säga.

Nu ska jag gå och titta lite på TV igen. Jag som skrev att jag kunde leva utan... Kanske inte utan ändå?

Adventsord

I mitt förra inlägg skrev jag inledningsvis om vackra ord. Advent är också ett fint ord. Advent har sitt ursprung i det latinska språket och betyder ankomst. Ankomsten av Jesus är det som åsyftas men vi tänker väl snarare på det som väntan. Väntan på Jesu födelse eller jul, beroende på vilken betydelse ordet har för var och en av oss.

På tal om ord så kommer jag nu in på inredningstrenden som ännu står sig men som faktiskt pågått ett slag. Jag tänker på orden som pryder våra hem. De står målade eller klistrade på väggarna i alla rum. Ett annat alternativ är de tredimensionella i trä, järn, gips eller tyg. Vi kan finna enstaka ord, budskap, uppmaningar och mer sällan hela meningar. Bokstäverna är genomgående de flesta olika inredningsstilar. De är tuffa, raka, kantiga och råa eller mjukt gammeldags i snirkliga rundlar, ofta vita till färgen. De är vackra att se på och utgör en spännande kontrast till tavlor och prydnadsföremål. Orden är nog inte i alla förekommande fall särskilt genomtänkta utan slumpvis valda för att de fanns färdigutformade att köpa i förslagsvis tre utföranden i pyntaffären. Naiva massupplagor. Men det räcker för det fyller sin funktion. Fint och dekorativt. Bra så.

Men jag tror att det finns mer än så bakom vår vurm för bokstäver och ord. Livet är inte så skönt alltid och då tror jag att orden vi hänger på väggen eller ställer på tavellisten kan uppmana till en positiv tanke eller förtröstan. Man kan likna det vid en slags affirmation. Se ordet ofta, läs, tänk på betydelsen av ordet för just dig. Föreställ dig ordet i mitten av en mind-map och måla upp din egen karta. Låt dina tankar på kartan bli dina vardagliga vägvisare. Ord är speciella, de är allas och bara våra egna. De kan betyda olika för dig och mig. Ord är konstverk i sig själva och tillsammans. De är dyrbara gåvor att ge och tas ibland för givna. Tänk att ord kan ge Nobelpris! Ibland hör vi "tomma ord" men det begreppet vill jag inte utveckla idag. Det är advent och jag tycker om det. Vill ha värme och ro och mina finaste ord på näthinnan.

SAOL - en hjälpreda

Dig som läser önskar jag en fin första advent! Tänk på dina ord - de berör.

Om en liten visa och päronkaka

"/.../Solskensöga ser dig, solskensfamn dig vaggar" (sista strofen i Videvisan). Det låter så mjukt och trösterikt! Solskensöga och solskensfamn, dessa får va med på min ännu oskrivna vackraste-ord-lista.

Jag tycker om att sjunga men det låter mindre bra så det är nästan aldrig någon som fått höra min stämma mer än mina barn. Har sjungit ganska mycket ur sångboken "Den silvriga barnkammarboken" för min förstfödde och han tycker om att lyssna på sånger och berättelser. Ibland vill han att vi ska sjunga istället för att läsa saga på kvällen. Det är mysigt när han kommer med förslaget. Idag sjöng jag för minstingen och han log så fint så :) Videvisan är en klassiker av Alice Tegnér och Zacharias Topelius och jag tycker det är en av de finaste barnvisorna, särskilt andra versen. Den kan nog sägas vara en riktig vaggvisa men samtidigt kan jag tolka in så mycket mer i denna text. Den skulle kunna sägas vara en vaggvisa eller tröstvisa för oss alla, hela livet.

Nu till receptet på Rustik päronkaka

2 ägg
2,5 dl socker
1 dl mjölk
60 g smält smör
2,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
0,5 tsk kardemumma
2-3 päron
1 tsk kanel
1 tsk socker
0,5 dl kokus

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en form och bröa den med kokus. Vispa ägg och socker vitt. Tillsätt mjölken och det smälta smöret. Blanda mjöl, bakpulver och kardemumma och blanda sedan ner det i vätskan. Häll smeten i formen. Skär päronen i tunna klyftor och lägg dem i en bunke. Strö över socker och kanel och blanda runt så att klyftorna täcks av blandningen. Stoppa dem sedan i formen och grädda kakan i ca 30 minuter.

Jag tog lite mer kardemumma i min kaka andra gången jag gjorde den. Det är nämligen just kardemumman som gör denna kaka. Kan serveras med vaniljsås eller som det stod i tidningen Lantliv, med mascarponekräm. Jag kan tillägga att den är synnerligen god som den är utan vare sig såser eller krämer. Don efter person eller kanske snarare tillfälle! Hursomhelst - Njut!

Amaretto, kardemumma och hysteriska skrattanfall - alla goda ting är tre

Amaretto och kardemumma! Min sambo är fin. Han får sina ryck i köket och i helgen resulterade rycket i en Amarettotårta. En smaksensation! Det smakade ungefär som Amarettotårta låter kan jag säga! Idag var det jag som skötte ruljangsen i köket och jag provade ett nytt recept på en riktig höstkaka. "Rustik päronkaka" stod att läsa i ett av de senaste numren av tidskriften Lantliv. Jag tog äpplen istället. Pricken över i var kardemumman. Det är ju en härlig krydda! Om någon läser och funderar på hur recepten ser ut till något av dessa bakverk så skriver jag gladeligen in dem i min blogg (för nu har jag ju sett att någon kikar in...).

Alla har vi olika humor eller hur? Jag älskar det som skulle kunna kallas "situationskomik". Det roligaste som finns och som kan få mig att gapskratta hejdlöst hur länge som helst så att tårarna rinner och allt bara bubblar i hela mig är sådant som sker plötsligt och malplacerat. Ofta är det sådant som inte går att återge i efterhand för då är det inte roligt längre - därav "situation-". Exempelvis en tuta. Det är hysteriskt roligt när ljudet av en tuta högt och plötsligt avbryter tystnaden, kanske för att någon råkar stöta till en tuta utan att ens veta om det. Detta hände mig i lördags. Jag ska inte ens försöka återge situationen men det var en tuta inblandad och jag skrattade. Hej och hå så att tårarna rann och mascaran nästan åkte av. Underbart skratt! Jag blir så upprymd efter ett sådant "anfall". Befriande och nyttigt tror jag att det är för det känns ju i hela kroppen. Så finns det ju sådant som uppkommer enligt ovan men som inryms i en situation som inte tillåter högt skratt - hemskt just då men hysteriskt kul ändå och ofta även efteråt.

Roligt att baka och ännu roligare - att skratta!!!!!!!!!!!

Små steg mot advent...

Om bioaktuell bästsäljare och lust att läsa

Befinner mig i sommarbyn. Solen lyser och det är en varm dag. Sakta strosar jag gatan fram och drar barnvagnen med en sussande Lille. Stranden är inte rätt plats för Lille ännu så vi går här och förströr oss. Blir plötsligt medveten om den lilla bokhandeln i det gamla posthuset. Går in och kommer ut igen med en bok. Jag har läst flera positiva uttalanden om denna bok under våren och nu ser jag framemot en läsupplevelse!

Emma och Dexter träffas i slutet av skoltiden. De är inte ett par men det blir ett betydelsefullt möte. Jag skriver om huvudkaraktärerna i romanen En dag av David Nicholls. Det är en berättelse som förs framåt genom att vi i kapitel efter kapitel får följa dessa två människor en julidag om året under en lång tidsperiod. De lever olika liv i olika miljöer men då och då korsas deras vägar. Som läsare tillgodogörs jag en historia på ett spännande sätt och jag drivs verkligen att fortsätta läsa för att nå upplösningen. Upplägget manar till sträckläsning ändå infrias inte mina förväntningar. Bitvis fann jag det rent ut sagt segt och en del kapitel var förutsägbara (vilket inte måste vara negativt, men här var det så). Jag engagerades visserligen och kände sympati men inte fullt ut. Slutet var dock bra och grep tag om mig och kanske är det just det som gör att romanen "skrivs upp" så, att slutet gör boken liksom. En dag är läsvärd och slutet värt att vänta på trots sega avsnitt, men hos mig satte den inget djupare spår. Punkt.

Detta är inte en kultursida i DN och jag gör inget anspråk på att skriva en fullvärdig recension med detta inlägg, men ovanstående är snudd på en. Skriver detta för att jag just idag tänkt på vad jag tyckte om boken för att den är en aktuell bästsäljare i år och dessutom bioaktuell.

Läslust är underbart! Den faller mig på i perioder. Att dyka djupt i en berättelse och ge sig hän i en annan värld är berikande, avslappnande och ger perspektiv. Genren spelar mig inte så stor roll. Jag läser romaner, deckare och biografier. Fantasy-genren har jag ännu inte "upptäckt". Jag skulle vilja läsa mer dikt. Det ska jag göra! Lagom långa texter nu när tiden ska räcka till mycket. Tiden kan va mogen för dikt.

Du bloggläsare där!

Du och jag läser bloggar! Vad gillar du att läsa om och vad får dig att fastna? Vilken typ av blogg vill du följa och återkomma till och vilken är du klar med efter bara en snabb titt? Jag funderade på detta när jag pratat med en nära vän tidigare idag. Vad kan vi utläsa om oss själva utifrån vilken typ av bloggar vi läser och hur? Mycket intressant! "Säg mig vilka dina vänner är och jag skall säga vem du är" typ.

Jag följer egentligen få bloggar men har några favoriter. Däremot så kikar jag in i många bloggar. Hamnar på en blogg, läser förstrött, bläddrar lite och vandrar vidare till en annan. Bloggar är som tidningar, veckotidningar eller månadsmagasin. En del mer exklusiva än andra, givetvis med olika mått mätt. En del är smalt inriktade på teman, andra verkar tävla om bästa och mesta lockbeten enligt flera färgsprakande veckotidningar om outfits alla ditten och datten... Variationen är oändlig. Och jag då? Jag skriver kåserande text. Skildringar av tankar jag tänkt. Roande för mig. För dig? Det får du döma.

Jag tycker om att läsa om sådant som väcker en tanke hos mig, som får mig att stanna upp, som engagerar mitt tänkande. Fast ibland är det roligt att bara se på bilder. Bilder om inredning är inspirerande. Bloggar om sådant följer jag inte så noga utan kollar in då och då bara. För det finns ju så oändligt många. En del ämnen intresserar mig föga och det är exempelvis för konkreta beskrivningar av vad folk gör från morgon till kväll eller under hela helger och foton av familjemedlemmar. Jag är mer intresserad av bloggaren själv och dennes tankar. Givetvis kan det va kul med bilder om det är så att jag känner bloggaren men annars är det inte intressant för mig. Om jag läser om en intressant person i en tidning och denne har en blogg kollar jag gärna in. Inte sällan blir det någon jag följer ett tag. Jag måste nog erkänna att jag länge funderat på hur det är att blogga. Jag kunde inte riktigt föreställa mig det. Nyfikenheten bidrog till denna skapelse av smulor.

Inne och ute hos mig

Jag är föräldraledig och tillbringar mycket tid i mitt hem. Går runt med Lille, som jag kallade honom från första stund, på armen och bara är. Han tycker om det, att bäras runt. Jag ser på nappen som guppar i munnen, lyssnar på hans förnöjsamma andhämtning, känner hans lilla mjuka söta doft och ser hur han tittar sig omkring. Vi går från rum till rum och småpratar om det som finns att se på. Det är stilla och skönt. Det är här och nu. Då och då ser han på mig, nappen stannar till något och så börjar det lilla guppandet igen, efter en kort suck. Han och hans storebror, min förstfödde, de är mig så kära. Obeskrivbart!

Hemmet har alltid varit en viktig plats för mig. Jag vill tycka om det jag har i mitt hem. Jag pysslar om mina saker. Flyttar på dem emellanåt för att se om jag kan uppleva nya känslor hos tingen i nya sammanhang och positioner. En del blir man trött på och gör sig av med medan vissa saker följer en år efter år och blir nästan bara kärare med tiden. Ofta är det enkla till synes obetydliga föremål.

I ett fönster står dessa två små trogna. Det är en blomma som heter Sankt Paula. Just dessa två härstammar från min mormors Sankt Paulor och har följt mig i över 22 år. När de blir överväxta tar jag ett av bladen och planterar i en ny kruka och så har först min mamma och, sedan ganska många av de 22 åren, jag gjort. Min mormor var en viktig person i mitt liv. Jag var åtta år när hon dog. Jag har få saker efter henne och därför vill jag ta extra vara på de här små. Jag kommer ihåg hur mormors många små krukor med Sankt Paulor stod på rad i en fönsterkarm på ovanvåningen i hennes hus. Varje kruka på ett tefat. De är så söta när de blommar med sina många små, mörkt lillablå blommor några gånger per år. När de blommar tänker jag att det är en hälsning från mormor.

Jag vet inte varför men jag har alltid tyckt mycket om gunghästar. Tycker att de kan vara så fina och lite mäktiga på något sätt. Jag kan nog inte riktigt förklara det men det är som om det vilar något ödesmättat över en del av dem. Tror att det har att göra med att det är en gammaldags leksak. På samma sätt kan det vara med en del speldosor.

Denna fina vita är ganska ny men den pryder sin plats och jag tycker om att ha den i mitt hem.

Det var en sådan fantastiskt vacker morgon i stilla vinterfrost och klar himmel att vakna upp till idag. Ville föreviga stunden och dagen. Jag är verkligen ingen fotograf men jag tar gärna bilder. Här är två. Föreställande samma äppelträd med ca sex månaders mellanrum. Lika vackra men vilken kontrast!

Maj 2011

16 november 2011

Tantvarning!

Läste Damernas värld (Nr 12/2011) i förmiddags. Där fann jag en lite komisk artikel  på sid 68 (att ange källa = yrkesskada!) om att unga börjat åldras i förtid. De bakar kakor och kokar husmanskost, syr, odlar pelargoner, lever utpräglat svenssonliv, återanvänder gammalt och så vidare. Tantidealet har enligt trendforskarna blivit hett och dessa unga kallas generation ordning. Citat från artikeln: "Det finns något väldigt fint i det gamla tantidealet. En långsamhet och förmåga att leva i stunden." Jag stannade upp när jag läste och reflekterade över om det möjligtvis kan finnas lite tant i mig? Första tanke som kom som svar: Nej minsann, tant är jag inte. Eller? Det fanns en liten checklista med rubriken "Du vet att du åldrats i förtid när du inte fyllt 30 och... " Jodå, enligt denna är jag tant. Inte för att alla punkterna stämde in i mitt liv men en del gör och jag svarade stolt ja på flera påståenden! (Har fyllt 30, men det är ju bara några månader sen...)

Att det är att åldras i ordets bemärkelse att hålla denna livsstil tycker jag inte. Får man snabbt fler gråa hår och rynkor av att värna om hem och hushåll? Sannerligen inte om man tycker om det! Utan det är mer att man valt just en livsstil som kan anses vara "tantig". Tycker det hela är ganska kul... tant liksom....

Ordningen och vurmen för hem och hushåll tror jag hänger ihop lite med vårt oroliga samhälle och, precis som omnämns i artikeln, att många av dagens unga växt upp i splittrade miljöer. Det har blivit renässans för hemmets vrå och tryggheten där. En annan sak som slår mig är den stora chabby chic-trenden som jag tycker tangerar hela saken. Vi ser tjusningen i gammalt och vill ta tillvara på det, vare sig det gäller möbler, husgeråd, sätt att tillreda mat, sköta hushåll eller helt enkelt leva. Nu skriver jag till och med "vi". Jag sällar in mig i tantgänget och känner att jag trivs riktigt bra! Basker är sött.... Jag köpte en ullig, stickad ljusrosa variant för bara två veckor sedan :)

Till sist en viktig sak! Jag håller med Clara Lidström som citeras i artikeln - kvinnligt självförverkligande behöver inte handla om att göra karriär i en storstad - det finns många sätt. Håll i baskern och kör hårt alla fina tanter!

Bullsmulor och mer om möten

Igår blev jag bjuden på fika hemma hos en nyfunnen vän. Det blev ett trevligt möte med en person som jag verkligen känner att jag kan va mig själv med. Vi verkar ha mycket gemensamt och har nära till skratt ihop. Det är berikande att lära känna nya människor! Det sker inte så ofta nu när.... man inte är så ung längre....??? Inte ung? Var går gränsen? Jag känner mig inte gammal men jag är ju inte någonting på 20 längre. Det handlar kanske mer om var jag rör mig och hur jag lever nu jämfört med för ca tio år sedan än om ålder. Hur som helst, man ska ta tillvara på det som känns trevligt och positivt och de fina människor som kommer i ens väg, tänkte jag i morse medan jag bakade ut bullarna som är hur lätta som helst att göra!

Receptet är hämtat ur Ica´s tidning Buffé och kallades för Karolinas lata sommarbullar.

Gör på kvällen: Rör ut ett halvt paket jäst i 5 dl kallt vatten. Tillsätt 1 msk olja och 1 msk flytande honung samt 2 tsk salt. Blanda i ca 12 dl rågsikt. Degen ska vara kladdig. Täck bunken med en bakduk i kylen över natten.

På morgonen: Sätt ugnen på 225 grader. Vält ut degen på mjölat bakbord. Knåda inte. Platta ev till den något och skär ut ca 20 bullar. Grädda bullarna (det blir 2 plåtar) i mitten av ugnen i ca 15 minuter.

Mina nybakade bullar

Jag byter ibland ut rågsiktet mot vad jag har hemma eller blandar jag lite olika sorters mjöl. Senast var honungen slut och då tog jag sirap och det blev också gott. Njut av nybakade bullar på morgonkvisten!

Möten som berör

Ett av mina favoritprogram på TV just nu är "Skavlan". Jag fascineras av att få höra kända och för mig okända personer berätta om vad de gör och varit med om. Tycker att Skavlan utformar sitt program på ett intressant sätt med seriösa frågor varvat med humor. Det som fascinerar mig är också de diskussioner som uppstår i mötena gästerna emellan. Ofta är det människor med helt olika bakgrunder som bjudits in och däri skapas dynamiken. Det är liksom i mötena det händer! Vi lär känna oss själva genom att vara med andra. Vi är och blir olika med olika människor. Synd bara att den timmen går så fort. Fast det är ju fredagkväll och då är liksom både jag och veckan "slut".

Ett annat program som jag blivit förtjust i är "Så mycket bättre". Gillar det av samma anledning som ovan fast här blir musiken en viktig ingrediens. Laleh är så bra! Gillar även Mikael Wihe (osäker på stavningen), Jason och övriga..... har dock lite svårt för Lena PH men det kanske ändrar sig när hon haft "sin" dag. Under förra omgången av programmet fick jag upp ögon och öron för Niklas Strömstedt. Den musiken har liksom bara funnits där men nu lyssnar jag på och upplever texterna på ett nytt sätt. Sista morgonen..... riktigt bra!

Avslutningsvis för idag kan jag konstatera att jag kunnat leva utan TV.

Dagens bild....

...föreställer en krans av höstlöv som jag och min store lille pojke gjorde häromdagen. Vad några vissna löv kan roa!

Dagens filosofi

Tänk att man ena stunden kan känna sig exalterad och sprickfärdig i sin iver att få uttrycka vad man tänker, tycker och känner för en viss sak och i nästa stund är hela engagemanget som bortblåst för exakt samma fråga. Jag syftar närmast på de små punkter jag radade upp i slutet av mitt förra inlägg som tänkbara ämnen att diskutera vidare här på bloggen. Det kommer förmodligen inte att ske, inte som det känns idag iallafall. Det säger en del om oss och våra tankar. Tankarna är i stunden. De uppkommer och flyger runt, vi fångar dem och ger uttryck för dem, ibland. En del av dem blir knappt tänkta förrän de försvinner men så finns ju även de som stannar och upptar oss länge. Tankarna är viktiga, både de "korta" och "långa". De styr oss och gör oss. Bra och dåligt.

En del tankar kan ibland var svåra att sätta ord på. De finns liksom bara där mer som känslor och upplevelser inom en. Nästan som dofter. Alla dofter går inte att beskriva i ord. Som hur mina barn luktar. Det är obeskrivbart i ord (jag har försökt för att memorera) men i tanken och känslan vet jag precis. Tankar och känslor tangerar vartannat hela tiden. Tanken föder känslan och känslan tanken, tror jag.

Idag vill jag absolut inte tänka på vare sig teknik, engelska eller vad det nu mer var jag hade att morra om senast. Idag är mina tankar mer stilla och inte särskilt argumenterande. De bara är. De flyger runt lite och det är vilande. Jag får bra idéer sådana här dagar. Jag kommer på hur jag ska göra saker. Lösningarna kommer snabbt och resultaten brukar vara bra. Punkt. Inget att fila på, inget att göra om. De dagarna skriver jag mvg-texter och pysslar fint. Så kommer jag nu in på begreppet att ha bra och dåliga dagar. Det handlar om känslan och tanken, tanken och känslan. Vissa dagar känns man bra och då tänker man skönt eller är det att man tänker skönt och då känns man bra. Visst kan tankar vara jobbiga men det kan också vara skönt att vila i tanken. Att bara låta tankarna flyga runt fritt. Att vila i tanken - det måste ju vara det som sker när vi filosoferar - att vi tänker skönt.

Babben igen

"Vi svenskar köper saker vi inte behöver för pengar vi inte har för att imponera på folk vi inte tycker om". Ungefär så tror jag det var Babben sa. Det var dock, enligt henne själv, ett citat från någon annan och hon sa namnet men min amningshjärna har glömt vem. Tycker att det var slående uttryckt, intressant att fundera vidare över och fullkomligt sjukt! Tror att det är så för väldigt många inklusive mig själv fast jag inte vill..... Inte alls vill men vad tusan, vi är ju barn av vår tid. Lättvindligt bortförklarat.

Babben Larsson

Stadens konserthus var fullt av människor till sista plats då Babben Larsson äntrade scenen som bara hon kan göra. Jag var där med mina kollegor för att lyssna på hennes föredrag om friskvård på olika plan, mest i tanke och hjärta. Det var inte ett föredrag i vanlig bemärkelse, jo overheadapparaten var visserligen med, men mer på ett underhållande vis. Hon lockade oss till många skratt och av allt hon hann säga på ca två timmar var det mycket som manade till allvarlig eftertanke. Begreppen självkänsla och självförtroende är värda att fundera på då och då. Hur definierar vi dem?

Affirmation är knepigt men kan hjälpa oss till bättre självkänsla. Se dig i spegeln och tala om för dig själv att du är bra, efterhand blir det lättare att lyssna på orden och tro på dem. Vi kan göra en hel del för oss själva för att må bättre. Det handlar om att fokusera på FÖR VEM jag gör saker.

Ordet stress var också på tapeten. Jag gör olika saker för att stressa ner beroende på vad det är för stress och när på dygnet det är. Promenader i naturen, gärna ensam, är läkande och helande för mig. Jag brukar tänka att promenader ger mig kraft på olika sätt. Jag får motion, luft, kraft av att bara vistas i naturen och  tröst. Jag känner att naturen (gräs, åkrar, grusvägar, träd, vatten) tröstar mig. Återkommer ofta till att vi är ett med naturen och årstiderna men samhället och vårt sätt att leva får oss att glömma bort det och då mår vi inte bra, vi blir stressade.

Nu skulle jag kunna fortsätta breda ut mina tankebanor här i stycke efter stycke men nu hinner jag inte det så lösningen blir att jag gör några punkter så kan jag, om jag vill, återkomma. Det blir som en slags mind-map. Jag tycker om mind-maps! Fånga upp det som kommer och spara det för att det behöver "ligga till sig" och mogna.
Teknik.... bara ordet....
 Engelska
Fb, twitter och bloggar..... men min är ett undantag för den är ju bara för mig... eller
"Vad ska ni på nyår, midsommar etc?" Vill inte vara i den fällan!
"Här och nu"
"Utbildad svensklärare som tappar ord och stavar fel"
.............. jag skulle kunna skriva en hel bok men vem bryr sig?

Utspillda lingon....

Denna vecka har varit.... vet inte vilket adjektiv som beskriver riktigt vad jag menar... Gnällig! Jag har känt mig "vesen". Har varit lite trött och seg och har irriterat mig i onödan på småsaker. Ett tydligt tecken på detta tillstånd har varit att jag småätit i stor skala! I fredags tappade jag ut en spann lingonsylt över delar av köksgolvet. Inget att gråta över spillda lingon men ändå kände jag mig så ynklig där jag låg och torkade den röda sylten från golv och kylskåp.

Måndag imorgon och starten på en ny vecka med nya kraftfullare tag om glädjen över att vara precis där jag är, med min fina familj. Idag väntar ett klädparty hos min vän A. Blingo heter märket och jag är inte bekant med det sen tidigare. 

I fredags var jag och mamma på en liten utflykt till en julmarknad här i närheten. I gamla slottslängor hade hantverkare dukat upp gedigna små skapelser av olika slag. Det var tovade tomtar, smide, kläder i linne och ull, silver-, tenn- och lädersmycken, konstverk i betong, trä och lera. Vi lät oss väl smaka av surdegsbröd, glögg, diverse av sylt, gelé, choklad, mandel och mycket mer. Det var sådan stämning på stället och med kärt sällskap att jag av bara farten kunnat spendera hur mycket som helst. Det gjorde jag som är föräldraledig inte men några små saker ändå, såsom ett surdegsbröd, kvittengelé och glögg med spännande smak att ge till två i present samt ett par örhängen av tenn och läder som jag blev så förtjust i. 

Julmarknad i oktober - vad tycket du om det? Helt i sin ordning enligt min mening. Jag uppskattar julen och allt som hör den till. Tycker nästan att det är förberedelserna och tiden innan själva julafton som är det bästa. Det lyser upp under en tid som är mörk och kall. Varför inte njuta av det som får ögonen att tindra lite extra? Jag vill dock poängtera att just denna julmarknaden var en blandning av julsaker, mat och ting som är gångbara hela året. Det tycker jag gjorde det extra intressant och utbudet av tomtar var under begränsning. Det var inget billigt krimskrams utan fina välgjorda ting. Det var en julmarknad i enkelhet men med stil och utan öronbedövande bjällerklanger i bakgrunden. Jag hoppas få uppleva denna julmarknad nästa år, om än i oktober månad.

Sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne. Det är ord från en väggbonad jag minns att jag som liten läst hos min faster. De får bli mina ledord inför nästa vecka och kanske så också för dig!?

Söndag och salladsbestick från 80-talet

När jag vaknade i morse sov barnen och jag kunde lugnt ligga kvar och dra mig lite. Kom av någon outgrundlig anledning att tänka på mat från min barndom och uppväxt. Kommer särskilt ihåg middagarna som mina föräldrar lagade om söndagarna. Då stod maten på bordet mitt på dagen och följdaktligen påbörjades matlagningen under förmiddagen. Det var aktivitet i köket, ofta med radion på i bakgrunden. Vid vasken stod mamma eller pappa och skalade potatis. Kan nästan känna doften av kött eller lök som bryns och höra det fräsande ljudet från upphettat fett som möter det råa i den blå stekgrytan. Det lagades köttfärslimpa, kotletter, helstekt kyckling i ugn, fylld med katrinplommon, morötter och lök. Ofta hade vi kokt potatis och brun sås. Inte brunsås utan just brun sås. Så sa iallafall vi i min familj. Kycklinglever och ris tyckte jag var gott. En annan favorit var sallad med allehanda innehåll såsom isbergssallad, tomat, majs, skinka, ägg och så gurka. Gurkan skars i tunna skivor med osthyvel och nu ser jag helt plötsligt en salladsskål framför mig. Den är lite hög och av tjokt glas med oregelbunden ovankant. Ser nästan ut som om den vore av is. Och salladsbesticken! De var långa med träskaft. Tror att de var typiska för 80-talet eller kanske till och med 70-talet? Fast detta åt vi inte på söndagar och inte heller på vardagarna. Det var fredags- och lördagskvällsmat som serverades med dressing - thousand island. Så enkelt och gott.

Jaha.... och vad lagar jag för mat nu då, som vuxen och mamma i ett eget hushåll med två vuxna och två små barn? Mycket köttfärsrätter och kyckling. Men någon hel fylld har jag aldrig stekt, inte än. Nä här är det filéer som gäller och när jag nu tänker efter är det ju mycket torrare och enformigare än att steka en hel kyckling med alla delar. Potatisen görs i olika formationer i ugn och kokas mer sällan (bortsett från att jag ofta gör mos - riktig) för att inte tala om den genuina bruna såsen. Till kotletter gör jag en ljusbrun gräddsås men mina föräldrars sås var av annat slag och alltid mörk som mormors men även den var i ett slag för sig. Maten blir lite annan hela tiden. Undrar vad min mormor skulle ha tyckt om min mat? Rolig tanke!

Jag skulle nog inte påstå att jag är i kockklass men jag tycker själv att jag är någorlunda bra, kanske lite bekväm. Nu har jag blivit så pass att jag gör veckomatsedel. Det kom när jag blev tvåbarnsmamma och nu, när jag vant mig, måste jag erkänna att det är fantastiskt att veta vad som ska lagas, veta att det finns förutsättningar i kylskåp och frys. Jag njuter mer av att tillaga välplanerad mat. Det är ett av mina bästa tips till småbarnsföräldrar - att planera maten för några dagar fram.

Ännu en strålande höstdag är till ända. Vi njöt av utflykten till den lilla byn med liten hamn. Åt faktiskt medhavd sallad :) och kanelgifflar. Glad i hågen var jag efter att ha fyndat kära små ting i outletbutik. Följde under eftermiddagen min fina lilla 4-åring till barnkalas och tog sedan, med inköpslista efter planerad matsedel och min lille bebis, bilen till affären. M klippte gräset. Kanske var det sista gången för den här säsongen? Nu är det söndagkväll och lugnet omsluter oss efter en bra dag.

Bloggomorron!

Det är en strålande höstmorgon med klar, hög luft och två minusgrader. Jag älskar hösten! Den är lugn, omhuldande och vaggande. Sommaren var kort i år. Den kunde ha varit bättre eftersom vi behöver ljus och värme då höst- och vinterperioden är lång. Men ändå, hösten är fin. Hösten och jag fungerar bra ihop. Det blir bra harmoni i mig då. Sommaren stressar mig och vintern kan va frisk men göra mig lite deppig och sen är det våren. Vad gör våren? Den är nog som hösten ändå. Lika skön och så där "snäll" men med ett högre tempo än hösten. Jag tror att vi hänger så nära samman med naturen att vi kan likna oss vid eller matcha oss med årstiderna så här. Vilken årstid är du?

"Smulor" är tankarna. Smulor kan vara så många och av olika slag. Smulor är av ljust, mörkt, mjukt och hårt bröd, av ris, torra rester, trä, damm...... precis som våra tankar som är såååå många, korta, långa, som små små fragment som ibland dyker upp och får oss att stanna till. Och smulorna de dyker visst upp överallt.... ibland ignorerar jag dem men ibland tar jag fram dammsugaren. En brödkorg kan ju samla ihop och hålla samman dem lite grann. Bloggen är "brödkorgen".

Nu är lille H vaken i sin vagn och jag ska ta upp honom. Hoppas alla får en skön fredag!

Det var en gång en uppstart av en blogg.....

Tanken var att samla just tankar någonstans. I en blogg? JAG?? Nä..... så plötsligt - varför inte prova just nu i en tid då mina tankar faktiskt får stort utrymme?

Skriva - så skönt, nästan terapi, men att dela med sig av sina ord så där känns olustigt och utelämnande fast spännande på samma gång. Vill jag att någon ska läsa? Och å andra sidan, blir det en blogg om ingen läser? Men nu är den här, uppstarten på min blogg. Nu finns den - nu bloggar jag, om än det så blir att ingen läser. 

Jag vill skriva mina tankar och funderingar. Jag vill göra dem lite tydligare för mig själv. Kanske kan det hjälpa mig lite när jag känner mig vilse. Det gör jag ibland. Så det gör kanske inget om ingen läser. Bloggen finns för mig, men det är klart att en kommentar kan glädja och föda nya tankar...

Idag har det varit en kylig men underbar höstdag och min blogg har blivit till. Imorgon kan jag förklara varför den heter "Smulor i brödkorgen".

 Gonatt!