Det var en gång en uppstart av en blogg.....

Tanken var att samla just tankar någonstans. I en blogg? JAG?? Nä..... så plötsligt - varför inte prova just nu i en tid då mina tankar faktiskt får stort utrymme?

Skriva - så skönt, nästan terapi, men att dela med sig av sina ord så där känns olustigt och utelämnande fast spännande på samma gång. Vill jag att någon ska läsa? Och å andra sidan, blir det en blogg om ingen läser? Men nu är den här, uppstarten på min blogg. Nu finns den - nu bloggar jag, om än det så blir att ingen läser. 

Jag vill skriva mina tankar och funderingar. Jag vill göra dem lite tydligare för mig själv. Kanske kan det hjälpa mig lite när jag känner mig vilse. Det gör jag ibland. Så det gör kanske inget om ingen läser. Bloggen finns för mig, men det är klart att en kommentar kan glädja och föda nya tankar...

Idag har det varit en kylig men underbar höstdag och min blogg har blivit till. Imorgon kan jag förklara varför den heter "Smulor i brödkorgen".

 Gonatt!