Söndag och salladsbestick från 80-talet

När jag vaknade i morse sov barnen och jag kunde lugnt ligga kvar och dra mig lite. Kom av någon outgrundlig anledning att tänka på mat från min barndom och uppväxt. Kommer särskilt ihåg middagarna som mina föräldrar lagade om söndagarna. Då stod maten på bordet mitt på dagen och följdaktligen påbörjades matlagningen under förmiddagen. Det var aktivitet i köket, ofta med radion på i bakgrunden. Vid vasken stod mamma eller pappa och skalade potatis. Kan nästan känna doften av kött eller lök som bryns och höra det fräsande ljudet från upphettat fett som möter det råa i den blå stekgrytan. Det lagades köttfärslimpa, kotletter, helstekt kyckling i ugn, fylld med katrinplommon, morötter och lök. Ofta hade vi kokt potatis och brun sås. Inte brunsås utan just brun sås. Så sa iallafall vi i min familj. Kycklinglever och ris tyckte jag var gott. En annan favorit var sallad med allehanda innehåll såsom isbergssallad, tomat, majs, skinka, ägg och så gurka. Gurkan skars i tunna skivor med osthyvel och nu ser jag helt plötsligt en salladsskål framför mig. Den är lite hög och av tjokt glas med oregelbunden ovankant. Ser nästan ut som om den vore av is. Och salladsbesticken! De var långa med träskaft. Tror att de var typiska för 80-talet eller kanske till och med 70-talet? Fast detta åt vi inte på söndagar och inte heller på vardagarna. Det var fredags- och lördagskvällsmat som serverades med dressing - thousand island. Så enkelt och gott.

Jaha.... och vad lagar jag för mat nu då, som vuxen och mamma i ett eget hushåll med två vuxna och två små barn? Mycket köttfärsrätter och kyckling. Men någon hel fylld har jag aldrig stekt, inte än. Nä här är det filéer som gäller och när jag nu tänker efter är det ju mycket torrare och enformigare än att steka en hel kyckling med alla delar. Potatisen görs i olika formationer i ugn och kokas mer sällan (bortsett från att jag ofta gör mos - riktig) för att inte tala om den genuina bruna såsen. Till kotletter gör jag en ljusbrun gräddsås men mina föräldrars sås var av annat slag och alltid mörk som mormors men även den var i ett slag för sig. Maten blir lite annan hela tiden. Undrar vad min mormor skulle ha tyckt om min mat? Rolig tanke!

Jag skulle nog inte påstå att jag är i kockklass men jag tycker själv att jag är någorlunda bra, kanske lite bekväm. Nu har jag blivit så pass att jag gör veckomatsedel. Det kom när jag blev tvåbarnsmamma och nu, när jag vant mig, måste jag erkänna att det är fantastiskt att veta vad som ska lagas, veta att det finns förutsättningar i kylskåp och frys. Jag njuter mer av att tillaga välplanerad mat. Det är ett av mina bästa tips till småbarnsföräldrar - att planera maten för några dagar fram.

Ännu en strålande höstdag är till ända. Vi njöt av utflykten till den lilla byn med liten hamn. Åt faktiskt medhavd sallad :) och kanelgifflar. Glad i hågen var jag efter att ha fyndat kära små ting i outletbutik. Följde under eftermiddagen min fina lilla 4-åring till barnkalas och tog sedan, med inköpslista efter planerad matsedel och min lille bebis, bilen till affären. M klippte gräset. Kanske var det sista gången för den här säsongen? Nu är det söndagkväll och lugnet omsluter oss efter en bra dag.