Oväntat och otvunget uppstår ibland meningsfullhet som är livet

Om vänskap vill jag skriva. Det är en rad tillfälligheter som gör att vi stöter på somliga personer. Personer som efterhand visar sig bli viktiga pusselbitar i kartorna över våra liv. Familj och barndoms-/ungdomsvänner är basen men nu tänker jag på dem som kommer in i skeden vi inte på förhand kan ana. De som är där men som egentligen inte behöver vara mer än en position i våra rutnät. Såsom kollegor, som grannar, som vänner till närstående. Personer vi kan bli personliga med om vi vill men absolut inte privata. Men det är just dessa jag åsyftar. Dessa kan bli mycket betydelsefulla. På det viset att känslan av att vilja vara privat blir naturlig utan att vi vet ordet av. Dessa relationer är guldkorn. De kan bli livslånga eller periodiska men inte desto mindre viktiga för det. Det kan vara personer med egenskaper vi inte vanligtvis dras till men i det oväntade uppstår en slags kemi. Det är fascinerande! Jag ser mig omkring och upptäcker att jag har några som stämmer in på den formen av vänskap jag försöker beskriva. Jag är olik dem. Resonerar ibland annorlunda. Inte ofta är det långt mellan gångerna. Eller som med någon, ses man mycket ofta, men i förbifarten. Fascinerande att vi på få minuter kan avhandla och utbyta ord på ett vis som gör att jag när jag vänder på klacken känner energin stiga. Jag får medmänsklig förståelse och styrka. Inte minst glädje. Relationerna är helt otvungna, de bara är. Kanske är den en del av magin, den otvungenheten. Tacksam.

Ett ord rikare på 7 km

Det händer när jag hör ett ord eller uttryck att jag tänker på tillfället då jag hörde det första gången. Tillfället då jag kände att jag förstod det iallafall... Idag tänkte jag händelsevis på ordet färdkost. Jag har ingen aning om min ålder. Sitter i farmor och farfars bil. I baksätet på en rutig ullfilt. Typ bilfilt, utflyktsfilt-bära-under-armen-. Vi är på väg hem från Götes allköp med då hette det nog Ica någonting. Det är 7 km mellan affären i Brösarp och farmor och farfars. Tillräckligt långt för färdkost. Ett mycket bra ord! Denna gång var det en centerrulle. Gult och rött papper. Rullriver pappret bit för bit. Gott. Den gången lärde jag mig ordet färdkost.

Älskade bibliotek

Idag lånade jag och mina små söner 19 böcker på biblioteket. Tre av dem åt mig, två faktaböcker och en roman. Till romanen, nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson; Har stora förväntningar på att boken kommer att tilltala mig. Läste de första sidorna och tänkte på nyss lästa, Då tänker jag på Sigrid, (Elin Olofsson). Även den om en yngre kvinna som lämnar Stockholm för landsbygd norrut. Om yngre kvinnor i möten med äldre, skrivna av kvinnor. Anar att jag kan få anledning att återkomma på inslaget spår... Nu vill jag bara läsa! Läste Linda Olssons Sonat till Miriam 2009. Gillade den, om än jag fann den dyster. Minns att det var just det året. Jag pratade om boken på en anställningsintervju. Just det kommer jag ihåg.

På biblioteket lånar jag vad jag vill gratis. Vilken möjlighet! Må aldrig mitt kära bibliotek stänga.