Drömkalendern!

Såg ni "Sommarpratarna" igårkväll? Det var mycket bra! Medverkande denna gång var Andreas Lundstedt, Margareta Strömstedt, Malin S (förlorade man och två barn i tsunamin, Clara Lidström samt Brolle. De förde ett mestadels allvarligt samtal men det var intressant och känslosamt. Brolle med den vackra rösten sjöng en Elvisbit. Var och en bidrog dem till stämningen som förmedlades genom rutan. Gillar programmet precis som "Så mycket bättre", vilket jag tidigare skrivit om. Det är två program som har mycket gemensamt - intressant dynamik uppstår ofta i möten mellan människor.

Imorgon är det premiär.... 24 små paket väntar på min lille fina förstfödde (kallar honom så här på bloggen). Det är vardagslyx för en fyraåring! Han fick titta på den igårkväll och gissa om han blev lycklig? Kanske en dröm även för mig.... Nu förverkligar jag den åt honom och det är lika roligt det kan jag säga.

Nu ska jag gå och titta lite på TV igen. Jag som skrev att jag kunde leva utan... Kanske inte utan ändå?

Adventsord

I mitt förra inlägg skrev jag inledningsvis om vackra ord. Advent är också ett fint ord. Advent har sitt ursprung i det latinska språket och betyder ankomst. Ankomsten av Jesus är det som åsyftas men vi tänker väl snarare på det som väntan. Väntan på Jesu födelse eller jul, beroende på vilken betydelse ordet har för var och en av oss.

På tal om ord så kommer jag nu in på inredningstrenden som ännu står sig men som faktiskt pågått ett slag. Jag tänker på orden som pryder våra hem. De står målade eller klistrade på väggarna i alla rum. Ett annat alternativ är de tredimensionella i trä, järn, gips eller tyg. Vi kan finna enstaka ord, budskap, uppmaningar och mer sällan hela meningar. Bokstäverna är genomgående de flesta olika inredningsstilar. De är tuffa, raka, kantiga och råa eller mjukt gammeldags i snirkliga rundlar, ofta vita till färgen. De är vackra att se på och utgör en spännande kontrast till tavlor och prydnadsföremål. Orden är nog inte i alla förekommande fall särskilt genomtänkta utan slumpvis valda för att de fanns färdigutformade att köpa i förslagsvis tre utföranden i pyntaffären. Naiva massupplagor. Men det räcker för det fyller sin funktion. Fint och dekorativt. Bra så.

Men jag tror att det finns mer än så bakom vår vurm för bokstäver och ord. Livet är inte så skönt alltid och då tror jag att orden vi hänger på väggen eller ställer på tavellisten kan uppmana till en positiv tanke eller förtröstan. Man kan likna det vid en slags affirmation. Se ordet ofta, läs, tänk på betydelsen av ordet för just dig. Föreställ dig ordet i mitten av en mind-map och måla upp din egen karta. Låt dina tankar på kartan bli dina vardagliga vägvisare. Ord är speciella, de är allas och bara våra egna. De kan betyda olika för dig och mig. Ord är konstverk i sig själva och tillsammans. De är dyrbara gåvor att ge och tas ibland för givna. Tänk att ord kan ge Nobelpris! Ibland hör vi "tomma ord" men det begreppet vill jag inte utveckla idag. Det är advent och jag tycker om det. Vill ha värme och ro och mina finaste ord på näthinnan.

SAOL - en hjälpreda

Dig som läser önskar jag en fin första advent! Tänk på dina ord - de berör.

Om en liten visa och päronkaka

"/.../Solskensöga ser dig, solskensfamn dig vaggar" (sista strofen i Videvisan). Det låter så mjukt och trösterikt! Solskensöga och solskensfamn, dessa får va med på min ännu oskrivna vackraste-ord-lista.

Jag tycker om att sjunga men det låter mindre bra så det är nästan aldrig någon som fått höra min stämma mer än mina barn. Har sjungit ganska mycket ur sångboken "Den silvriga barnkammarboken" för min förstfödde och han tycker om att lyssna på sånger och berättelser. Ibland vill han att vi ska sjunga istället för att läsa saga på kvällen. Det är mysigt när han kommer med förslaget. Idag sjöng jag för minstingen och han log så fint så :) Videvisan är en klassiker av Alice Tegnér och Zacharias Topelius och jag tycker det är en av de finaste barnvisorna, särskilt andra versen. Den kan nog sägas vara en riktig vaggvisa men samtidigt kan jag tolka in så mycket mer i denna text. Den skulle kunna sägas vara en vaggvisa eller tröstvisa för oss alla, hela livet.

Nu till receptet på Rustik päronkaka

2 ägg
2,5 dl socker
1 dl mjölk
60 g smält smör
2,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
0,5 tsk kardemumma
2-3 päron
1 tsk kanel
1 tsk socker
0,5 dl kokus

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en form och bröa den med kokus. Vispa ägg och socker vitt. Tillsätt mjölken och det smälta smöret. Blanda mjöl, bakpulver och kardemumma och blanda sedan ner det i vätskan. Häll smeten i formen. Skär päronen i tunna klyftor och lägg dem i en bunke. Strö över socker och kanel och blanda runt så att klyftorna täcks av blandningen. Stoppa dem sedan i formen och grädda kakan i ca 30 minuter.

Jag tog lite mer kardemumma i min kaka andra gången jag gjorde den. Det är nämligen just kardemumman som gör denna kaka. Kan serveras med vaniljsås eller som det stod i tidningen Lantliv, med mascarponekräm. Jag kan tillägga att den är synnerligen god som den är utan vare sig såser eller krämer. Don efter person eller kanske snarare tillfälle! Hursomhelst - Njut!

Amaretto, kardemumma och hysteriska skrattanfall - alla goda ting är tre

Amaretto och kardemumma! Min sambo är fin. Han får sina ryck i köket och i helgen resulterade rycket i en Amarettotårta. En smaksensation! Det smakade ungefär som Amarettotårta låter kan jag säga! Idag var det jag som skötte ruljangsen i köket och jag provade ett nytt recept på en riktig höstkaka. "Rustik päronkaka" stod att läsa i ett av de senaste numren av tidskriften Lantliv. Jag tog äpplen istället. Pricken över i var kardemumman. Det är ju en härlig krydda! Om någon läser och funderar på hur recepten ser ut till något av dessa bakverk så skriver jag gladeligen in dem i min blogg (för nu har jag ju sett att någon kikar in...).

Alla har vi olika humor eller hur? Jag älskar det som skulle kunna kallas "situationskomik". Det roligaste som finns och som kan få mig att gapskratta hejdlöst hur länge som helst så att tårarna rinner och allt bara bubblar i hela mig är sådant som sker plötsligt och malplacerat. Ofta är det sådant som inte går att återge i efterhand för då är det inte roligt längre - därav "situation-". Exempelvis en tuta. Det är hysteriskt roligt när ljudet av en tuta högt och plötsligt avbryter tystnaden, kanske för att någon råkar stöta till en tuta utan att ens veta om det. Detta hände mig i lördags. Jag ska inte ens försöka återge situationen men det var en tuta inblandad och jag skrattade. Hej och hå så att tårarna rann och mascaran nästan åkte av. Underbart skratt! Jag blir så upprymd efter ett sådant "anfall". Befriande och nyttigt tror jag att det är för det känns ju i hela kroppen. Så finns det ju sådant som uppkommer enligt ovan men som inryms i en situation som inte tillåter högt skratt - hemskt just då men hysteriskt kul ändå och ofta även efteråt.

Roligt att baka och ännu roligare - att skratta!!!!!!!!!!!

Små steg mot advent...

Om bioaktuell bästsäljare och lust att läsa

Befinner mig i sommarbyn. Solen lyser och det är en varm dag. Sakta strosar jag gatan fram och drar barnvagnen med en sussande Lille. Stranden är inte rätt plats för Lille ännu så vi går här och förströr oss. Blir plötsligt medveten om den lilla bokhandeln i det gamla posthuset. Går in och kommer ut igen med en bok. Jag har läst flera positiva uttalanden om denna bok under våren och nu ser jag framemot en läsupplevelse!

Emma och Dexter träffas i slutet av skoltiden. De är inte ett par men det blir ett betydelsefullt möte. Jag skriver om huvudkaraktärerna i romanen En dag av David Nicholls. Det är en berättelse som förs framåt genom att vi i kapitel efter kapitel får följa dessa två människor en julidag om året under en lång tidsperiod. De lever olika liv i olika miljöer men då och då korsas deras vägar. Som läsare tillgodogörs jag en historia på ett spännande sätt och jag drivs verkligen att fortsätta läsa för att nå upplösningen. Upplägget manar till sträckläsning ändå infrias inte mina förväntningar. Bitvis fann jag det rent ut sagt segt och en del kapitel var förutsägbara (vilket inte måste vara negativt, men här var det så). Jag engagerades visserligen och kände sympati men inte fullt ut. Slutet var dock bra och grep tag om mig och kanske är det just det som gör att romanen "skrivs upp" så, att slutet gör boken liksom. En dag är läsvärd och slutet värt att vänta på trots sega avsnitt, men hos mig satte den inget djupare spår. Punkt.

Detta är inte en kultursida i DN och jag gör inget anspråk på att skriva en fullvärdig recension med detta inlägg, men ovanstående är snudd på en. Skriver detta för att jag just idag tänkt på vad jag tyckte om boken för att den är en aktuell bästsäljare i år och dessutom bioaktuell.

Läslust är underbart! Den faller mig på i perioder. Att dyka djupt i en berättelse och ge sig hän i en annan värld är berikande, avslappnande och ger perspektiv. Genren spelar mig inte så stor roll. Jag läser romaner, deckare och biografier. Fantasy-genren har jag ännu inte "upptäckt". Jag skulle vilja läsa mer dikt. Det ska jag göra! Lagom långa texter nu när tiden ska räcka till mycket. Tiden kan va mogen för dikt.

Du bloggläsare där!

Du och jag läser bloggar! Vad gillar du att läsa om och vad får dig att fastna? Vilken typ av blogg vill du följa och återkomma till och vilken är du klar med efter bara en snabb titt? Jag funderade på detta när jag pratat med en nära vän tidigare idag. Vad kan vi utläsa om oss själva utifrån vilken typ av bloggar vi läser och hur? Mycket intressant! "Säg mig vilka dina vänner är och jag skall säga vem du är" typ.

Jag följer egentligen få bloggar men har några favoriter. Däremot så kikar jag in i många bloggar. Hamnar på en blogg, läser förstrött, bläddrar lite och vandrar vidare till en annan. Bloggar är som tidningar, veckotidningar eller månadsmagasin. En del mer exklusiva än andra, givetvis med olika mått mätt. En del är smalt inriktade på teman, andra verkar tävla om bästa och mesta lockbeten enligt flera färgsprakande veckotidningar om outfits alla ditten och datten... Variationen är oändlig. Och jag då? Jag skriver kåserande text. Skildringar av tankar jag tänkt. Roande för mig. För dig? Det får du döma.

Jag tycker om att läsa om sådant som väcker en tanke hos mig, som får mig att stanna upp, som engagerar mitt tänkande. Fast ibland är det roligt att bara se på bilder. Bilder om inredning är inspirerande. Bloggar om sådant följer jag inte så noga utan kollar in då och då bara. För det finns ju så oändligt många. En del ämnen intresserar mig föga och det är exempelvis för konkreta beskrivningar av vad folk gör från morgon till kväll eller under hela helger och foton av familjemedlemmar. Jag är mer intresserad av bloggaren själv och dennes tankar. Givetvis kan det va kul med bilder om det är så att jag känner bloggaren men annars är det inte intressant för mig. Om jag läser om en intressant person i en tidning och denne har en blogg kollar jag gärna in. Inte sällan blir det någon jag följer ett tag. Jag måste nog erkänna att jag länge funderat på hur det är att blogga. Jag kunde inte riktigt föreställa mig det. Nyfikenheten bidrog till denna skapelse av smulor.

Inne och ute hos mig

Jag är föräldraledig och tillbringar mycket tid i mitt hem. Går runt med Lille, som jag kallade honom från första stund, på armen och bara är. Han tycker om det, att bäras runt. Jag ser på nappen som guppar i munnen, lyssnar på hans förnöjsamma andhämtning, känner hans lilla mjuka söta doft och ser hur han tittar sig omkring. Vi går från rum till rum och småpratar om det som finns att se på. Det är stilla och skönt. Det är här och nu. Då och då ser han på mig, nappen stannar till något och så börjar det lilla guppandet igen, efter en kort suck. Han och hans storebror, min förstfödde, de är mig så kära. Obeskrivbart!

Hemmet har alltid varit en viktig plats för mig. Jag vill tycka om det jag har i mitt hem. Jag pysslar om mina saker. Flyttar på dem emellanåt för att se om jag kan uppleva nya känslor hos tingen i nya sammanhang och positioner. En del blir man trött på och gör sig av med medan vissa saker följer en år efter år och blir nästan bara kärare med tiden. Ofta är det enkla till synes obetydliga föremål.

I ett fönster står dessa två små trogna. Det är en blomma som heter Sankt Paula. Just dessa två härstammar från min mormors Sankt Paulor och har följt mig i över 22 år. När de blir överväxta tar jag ett av bladen och planterar i en ny kruka och så har först min mamma och, sedan ganska många av de 22 åren, jag gjort. Min mormor var en viktig person i mitt liv. Jag var åtta år när hon dog. Jag har få saker efter henne och därför vill jag ta extra vara på de här små. Jag kommer ihåg hur mormors många små krukor med Sankt Paulor stod på rad i en fönsterkarm på ovanvåningen i hennes hus. Varje kruka på ett tefat. De är så söta när de blommar med sina många små, mörkt lillablå blommor några gånger per år. När de blommar tänker jag att det är en hälsning från mormor.

Jag vet inte varför men jag har alltid tyckt mycket om gunghästar. Tycker att de kan vara så fina och lite mäktiga på något sätt. Jag kan nog inte riktigt förklara det men det är som om det vilar något ödesmättat över en del av dem. Tror att det har att göra med att det är en gammaldags leksak. På samma sätt kan det vara med en del speldosor.

Denna fina vita är ganska ny men den pryder sin plats och jag tycker om att ha den i mitt hem.

Det var en sådan fantastiskt vacker morgon i stilla vinterfrost och klar himmel att vakna upp till idag. Ville föreviga stunden och dagen. Jag är verkligen ingen fotograf men jag tar gärna bilder. Här är två. Föreställande samma äppelträd med ca sex månaders mellanrum. Lika vackra men vilken kontrast!

Maj 2011

16 november 2011

Tantvarning!

Läste Damernas värld (Nr 12/2011) i förmiddags. Där fann jag en lite komisk artikel  på sid 68 (att ange källa = yrkesskada!) om att unga börjat åldras i förtid. De bakar kakor och kokar husmanskost, syr, odlar pelargoner, lever utpräglat svenssonliv, återanvänder gammalt och så vidare. Tantidealet har enligt trendforskarna blivit hett och dessa unga kallas generation ordning. Citat från artikeln: "Det finns något väldigt fint i det gamla tantidealet. En långsamhet och förmåga att leva i stunden." Jag stannade upp när jag läste och reflekterade över om det möjligtvis kan finnas lite tant i mig? Första tanke som kom som svar: Nej minsann, tant är jag inte. Eller? Det fanns en liten checklista med rubriken "Du vet att du åldrats i förtid när du inte fyllt 30 och... " Jodå, enligt denna är jag tant. Inte för att alla punkterna stämde in i mitt liv men en del gör och jag svarade stolt ja på flera påståenden! (Har fyllt 30, men det är ju bara några månader sen...)

Att det är att åldras i ordets bemärkelse att hålla denna livsstil tycker jag inte. Får man snabbt fler gråa hår och rynkor av att värna om hem och hushåll? Sannerligen inte om man tycker om det! Utan det är mer att man valt just en livsstil som kan anses vara "tantig". Tycker det hela är ganska kul... tant liksom....

Ordningen och vurmen för hem och hushåll tror jag hänger ihop lite med vårt oroliga samhälle och, precis som omnämns i artikeln, att många av dagens unga växt upp i splittrade miljöer. Det har blivit renässans för hemmets vrå och tryggheten där. En annan sak som slår mig är den stora chabby chic-trenden som jag tycker tangerar hela saken. Vi ser tjusningen i gammalt och vill ta tillvara på det, vare sig det gäller möbler, husgeråd, sätt att tillreda mat, sköta hushåll eller helt enkelt leva. Nu skriver jag till och med "vi". Jag sällar in mig i tantgänget och känner att jag trivs riktigt bra! Basker är sött.... Jag köpte en ullig, stickad ljusrosa variant för bara två veckor sedan :)

Till sist en viktig sak! Jag håller med Clara Lidström som citeras i artikeln - kvinnligt självförverkligande behöver inte handla om att göra karriär i en storstad - det finns många sätt. Håll i baskern och kör hårt alla fina tanter!

Bullsmulor och mer om möten

Igår blev jag bjuden på fika hemma hos en nyfunnen vän. Det blev ett trevligt möte med en person som jag verkligen känner att jag kan va mig själv med. Vi verkar ha mycket gemensamt och har nära till skratt ihop. Det är berikande att lära känna nya människor! Det sker inte så ofta nu när.... man inte är så ung längre....??? Inte ung? Var går gränsen? Jag känner mig inte gammal men jag är ju inte någonting på 20 längre. Det handlar kanske mer om var jag rör mig och hur jag lever nu jämfört med för ca tio år sedan än om ålder. Hur som helst, man ska ta tillvara på det som känns trevligt och positivt och de fina människor som kommer i ens väg, tänkte jag i morse medan jag bakade ut bullarna som är hur lätta som helst att göra!

Receptet är hämtat ur Ica´s tidning Buffé och kallades för Karolinas lata sommarbullar.

Gör på kvällen: Rör ut ett halvt paket jäst i 5 dl kallt vatten. Tillsätt 1 msk olja och 1 msk flytande honung samt 2 tsk salt. Blanda i ca 12 dl rågsikt. Degen ska vara kladdig. Täck bunken med en bakduk i kylen över natten.

På morgonen: Sätt ugnen på 225 grader. Vält ut degen på mjölat bakbord. Knåda inte. Platta ev till den något och skär ut ca 20 bullar. Grädda bullarna (det blir 2 plåtar) i mitten av ugnen i ca 15 minuter.

Mina nybakade bullar

Jag byter ibland ut rågsiktet mot vad jag har hemma eller blandar jag lite olika sorters mjöl. Senast var honungen slut och då tog jag sirap och det blev också gott. Njut av nybakade bullar på morgonkvisten!

Möten som berör

Ett av mina favoritprogram på TV just nu är "Skavlan". Jag fascineras av att få höra kända och för mig okända personer berätta om vad de gör och varit med om. Tycker att Skavlan utformar sitt program på ett intressant sätt med seriösa frågor varvat med humor. Det som fascinerar mig är också de diskussioner som uppstår i mötena gästerna emellan. Ofta är det människor med helt olika bakgrunder som bjudits in och däri skapas dynamiken. Det är liksom i mötena det händer! Vi lär känna oss själva genom att vara med andra. Vi är och blir olika med olika människor. Synd bara att den timmen går så fort. Fast det är ju fredagkväll och då är liksom både jag och veckan "slut".

Ett annat program som jag blivit förtjust i är "Så mycket bättre". Gillar det av samma anledning som ovan fast här blir musiken en viktig ingrediens. Laleh är så bra! Gillar även Mikael Wihe (osäker på stavningen), Jason och övriga..... har dock lite svårt för Lena PH men det kanske ändrar sig när hon haft "sin" dag. Under förra omgången av programmet fick jag upp ögon och öron för Niklas Strömstedt. Den musiken har liksom bara funnits där men nu lyssnar jag på och upplever texterna på ett nytt sätt. Sista morgonen..... riktigt bra!

Avslutningsvis för idag kan jag konstatera att jag kunnat leva utan TV.

Dagens bild....

...föreställer en krans av höstlöv som jag och min store lille pojke gjorde häromdagen. Vad några vissna löv kan roa!

Dagens filosofi

Tänk att man ena stunden kan känna sig exalterad och sprickfärdig i sin iver att få uttrycka vad man tänker, tycker och känner för en viss sak och i nästa stund är hela engagemanget som bortblåst för exakt samma fråga. Jag syftar närmast på de små punkter jag radade upp i slutet av mitt förra inlägg som tänkbara ämnen att diskutera vidare här på bloggen. Det kommer förmodligen inte att ske, inte som det känns idag iallafall. Det säger en del om oss och våra tankar. Tankarna är i stunden. De uppkommer och flyger runt, vi fångar dem och ger uttryck för dem, ibland. En del av dem blir knappt tänkta förrän de försvinner men så finns ju även de som stannar och upptar oss länge. Tankarna är viktiga, både de "korta" och "långa". De styr oss och gör oss. Bra och dåligt.

En del tankar kan ibland var svåra att sätta ord på. De finns liksom bara där mer som känslor och upplevelser inom en. Nästan som dofter. Alla dofter går inte att beskriva i ord. Som hur mina barn luktar. Det är obeskrivbart i ord (jag har försökt för att memorera) men i tanken och känslan vet jag precis. Tankar och känslor tangerar vartannat hela tiden. Tanken föder känslan och känslan tanken, tror jag.

Idag vill jag absolut inte tänka på vare sig teknik, engelska eller vad det nu mer var jag hade att morra om senast. Idag är mina tankar mer stilla och inte särskilt argumenterande. De bara är. De flyger runt lite och det är vilande. Jag får bra idéer sådana här dagar. Jag kommer på hur jag ska göra saker. Lösningarna kommer snabbt och resultaten brukar vara bra. Punkt. Inget att fila på, inget att göra om. De dagarna skriver jag mvg-texter och pysslar fint. Så kommer jag nu in på begreppet att ha bra och dåliga dagar. Det handlar om känslan och tanken, tanken och känslan. Vissa dagar känns man bra och då tänker man skönt eller är det att man tänker skönt och då känns man bra. Visst kan tankar vara jobbiga men det kan också vara skönt att vila i tanken. Att bara låta tankarna flyga runt fritt. Att vila i tanken - det måste ju vara det som sker när vi filosoferar - att vi tänker skönt.