Inne och ute hos mig

Jag är föräldraledig och tillbringar mycket tid i mitt hem. Går runt med Lille, som jag kallade honom från första stund, på armen och bara är. Han tycker om det, att bäras runt. Jag ser på nappen som guppar i munnen, lyssnar på hans förnöjsamma andhämtning, känner hans lilla mjuka söta doft och ser hur han tittar sig omkring. Vi går från rum till rum och småpratar om det som finns att se på. Det är stilla och skönt. Det är här och nu. Då och då ser han på mig, nappen stannar till något och så börjar det lilla guppandet igen, efter en kort suck. Han och hans storebror, min förstfödde, de är mig så kära. Obeskrivbart!

Hemmet har alltid varit en viktig plats för mig. Jag vill tycka om det jag har i mitt hem. Jag pysslar om mina saker. Flyttar på dem emellanåt för att se om jag kan uppleva nya känslor hos tingen i nya sammanhang och positioner. En del blir man trött på och gör sig av med medan vissa saker följer en år efter år och blir nästan bara kärare med tiden. Ofta är det enkla till synes obetydliga föremål.

I ett fönster står dessa två små trogna. Det är en blomma som heter Sankt Paula. Just dessa två härstammar från min mormors Sankt Paulor och har följt mig i över 22 år. När de blir överväxta tar jag ett av bladen och planterar i en ny kruka och så har först min mamma och, sedan ganska många av de 22 åren, jag gjort. Min mormor var en viktig person i mitt liv. Jag var åtta år när hon dog. Jag har få saker efter henne och därför vill jag ta extra vara på de här små. Jag kommer ihåg hur mormors många små krukor med Sankt Paulor stod på rad i en fönsterkarm på ovanvåningen i hennes hus. Varje kruka på ett tefat. De är så söta när de blommar med sina många små, mörkt lillablå blommor några gånger per år. När de blommar tänker jag att det är en hälsning från mormor.

Jag vet inte varför men jag har alltid tyckt mycket om gunghästar. Tycker att de kan vara så fina och lite mäktiga på något sätt. Jag kan nog inte riktigt förklara det men det är som om det vilar något ödesmättat över en del av dem. Tror att det har att göra med att det är en gammaldags leksak. På samma sätt kan det vara med en del speldosor.

Denna fina vita är ganska ny men den pryder sin plats och jag tycker om att ha den i mitt hem.

Det var en sådan fantastiskt vacker morgon i stilla vinterfrost och klar himmel att vakna upp till idag. Ville föreviga stunden och dagen. Jag är verkligen ingen fotograf men jag tar gärna bilder. Här är två. Föreställande samma äppelträd med ca sex månaders mellanrum. Lika vackra men vilken kontrast!

Maj 2011

16 november 2011