Oväntat och otvunget uppstår ibland meningsfullhet som är livet

Om vänskap vill jag skriva. Det är en rad tillfälligheter som gör att vi stöter på somliga personer. Personer som efterhand visar sig bli viktiga pusselbitar i kartorna över våra liv. Familj och barndoms-/ungdomsvänner är basen men nu tänker jag på dem som kommer in i skeden vi inte på förhand kan ana. De som är där men som egentligen inte behöver vara mer än en position i våra rutnät. Såsom kollegor, som grannar, som vänner till närstående. Personer vi kan bli personliga med om vi vill men absolut inte privata. Men det är just dessa jag åsyftar. Dessa kan bli mycket betydelsefulla. På det viset att känslan av att vilja vara privat blir naturlig utan att vi vet ordet av. Dessa relationer är guldkorn. De kan bli livslånga eller periodiska men inte desto mindre viktiga för det. Det kan vara personer med egenskaper vi inte vanligtvis dras till men i det oväntade uppstår en slags kemi. Det är fascinerande! Jag ser mig omkring och upptäcker att jag har några som stämmer in på den formen av vänskap jag försöker beskriva. Jag är olik dem. Resonerar ibland annorlunda. Inte ofta är det långt mellan gångerna. Eller som med någon, ses man mycket ofta, men i förbifarten. Fascinerande att vi på få minuter kan avhandla och utbyta ord på ett vis som gör att jag när jag vänder på klacken känner energin stiga. Jag får medmänsklig förståelse och styrka. Inte minst glädje. Relationerna är helt otvungna, de bara är. Kanske är den en del av magin, den otvungenheten. Tacksam.