Skriver inte dagbok. Gjorde det ett tag i tioårsåldern. Jag har skrivit mycket annat som ibland tangerar dagboksskrivande. Oftast kåserande text, som här i bloggen. Har skaffat en liten "house notes". I denna för jag ner ord och tankar om det jag läser som jag tänker något om, och som jag vill minnas. Om kvällarna i detta nu läser jag Truman Capote´s Frukost på Tiffany´s. En långnovell. En konstfullt skriven novell. Om en speciell relation mellan två unga människor som tycks vara allt och inget för varandra. Novellen är i min smak.
De tilltalar mig, de texterna som broderar ut sitt innehåll så att jag hinner känna mellan maskorna. Jag vill inte prackas på oväsentliga detaljer. Ge mig hellre skuggor och då och då små stjärnor som gnistrar till. Då får jag kontakt med texten, orden och njuter av att läsa. Jag vill uttrycka det som att friktionen blir bättre. "A-till-Ö-läsning" skänker sällan läsupplevelser att minnas. Fragmentariska historier gör desto oftare det tycker jag. Förstås vad jag menar nu, tro...? Somligt behöver inte uttalas för att finnas.
Den handlar om tjejens komplicerade förhållande till sin mamma, och om en låtsaskille etc.. Om jag har rätt för mig. Men jag kan ha fel ... för en gång skull...!
SvaraRaderaHa en ny, bra vecka!
Cherstin
Det intressanta med att diskutera något man läst med någon som läst samma är ju om man upptäcker att man gjort olika tolkningar. Men här undrar jag om vi menar samma bok? Visserligen undviker Holly att prata om sitt förflutna men hennes mamma nämns det inget om och inte heller någon låtsaskille. Det är ju en högst levande relation mellan Holly och hennes manlige vän och granne, tillika författare och möjligen ett självporträtt av Capote. I ett slitet hyreshus i New York lär de känna varandra. Hon är mystisk och oförutsägbar och han förälskar sig.
RaderaHa en bra vecka, du också! /Hanna