Fingrarna landade stilla på tangentbordet... Om att jag ska koka apelsinknäck? Att jag tycker "Ernsts jul" börjar bli sådär? Eller om att jag kände stress när jag skrev inköpslista till mataffären och undrade varför den inte blev så lång som den väl borde för att alla andra verkar ha så mycket på sina... Kanske om att jag slagit in paket och visa dem på en bild för att det är bland det roligaste jag vet (pysslandet med att slå in). Nä. Inte mer om sånt just nu. Så vad annars? Reflektioner om "det minsta möjliga av så mycket det går". Spånar på lämpligt ord/ uttryck. Minimalism... kanske för hårt knutet till stil och konstform. Jag menar mer om mitt sätt att leva all over. Kanske less is more...
Jag tänker ibland att jag skulle vilja dra ner på mängden i olika sammanhang. Saker. Behöver jag så mycket för att klara mig och min familj? Vi skulle kunna bo lite "mindre". Köpa färre saker, kläder, leksaker o s v. Jag lever nog ganska vanligt och "småortslikt". Men ändå. Ibland står alla måsten vad gäller konsumtion mig upp i halsen. Måsten för att jag är en del av den här tiden och då har man det på ett visst sätt, då klär man sig som vi gör, då äter vi och gör saker som andra i den här tiden, då åker man på upplevelser av ett visst slag och så känns det "skönt" att berätta om detta, om någon skulle fråga. Och får man inte frågan, ja då kan man ju berätta på Fb vad man druckit på fredagskvällen. Detta tänker jag. Bara. För visst var jag med på noterna den där söndagen för lite sedan, då jag och M besökte Emporia i Malmö. Kul att titta och kanske köpa något med sig hem. Jag är barn av min tid. Fegt, men så är det.
Ibland känns det så fel att leva som de flesta av oss gör. När saken, plagget, maten väl ligger i påsen och transaktionen är genomförd - vad är då? Jag tänker mig att göra cykelutflykter, läsa världens bästa kombinationer av tankar och ord, prata och komma på bra saker som man gör i intressanta möten. Vila i en sliten fåtölj framför ett tänt ljus - inte två för att det är snyggt med två ljusstakar av samma. Det räcker ju med en... Göra saker som gör mig levande utan att det kostar så mycket. Det låter kanske som att jag skulle vara rik och leva i överflöd. Verkligen inte! Ändå tycker jag att det känns som att det skulle kunna vara mindre av allt. Men jag vågar inte. Jag skulle nog anses udda då. Och barnen - de måste ju få som "alla andra", annars blir det inte bra? Eller...
Så tänkte jag nu. Min inköpslista är mer än nog. Jag skiter väl i andras listor. Min är kanske värre än någons?
Nu vet jag inte ens om jag ska/ vågar publicera min text. Förstår ni vad jag menar???? Konsumtionssamhället vi lever i är egentligen sjukt! Jag menar bara det. Å visst läser jag och umgås, det gör jag. Utan att det kostar. Och cykelsemester ska vi göra. Rundan är klar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar