Valen för väl och ve

Åh mina smulor, vart ska jag göra av er? Det är ju alls inte så att ni inte finns men jag hinner inte reda ut och rå om er här så som innan. Jag ska försöka. Jag är inte föräldraledig längre och Lille har blivit ett dagisbarn precis som förstfödde. Många tårar har han fällt och varje morgon trillar de än men det sägs att dagarna går bra... Vi kämpar för att komma in i en fungerande vardag. Vi vänjer oss fort men vad trött jag var igårkväll! 21.55 sa vi godnatt och jag vände kinden ner i kudden.

Det är nykommet att jobba och när jag är ledig gläds jag extra av barnen. Tiden med dem är mer begränsad nu och jag tar vara på den så mycket jag kan. Därför blir stunden här mer sällsynt. Jag ska dock försöka när jag orkar för jag tycker om att skriva och det är en sådan tillfredställelse att forma text.

Förutom ovanstående aktualliteter bonar jag. Här och där. I rum och sinne på olika plan... Även om vi är mitt uppe i en intensiv period som i sig är tröttande så har jag en stor energi just nu. Tänk att det kan vara så mycket olika känslor på en och samma gång. Det är precis som om det ena triggar det andra och att kugghjulen klickar. Nu prioriterar jag hårt. Jag måste det för att mitt liv ska va bra för mig och mina.

Står stadigt

Jag tänker att jag måste rå om mig själv för att stå stadigt. Vem ska annars göra det? Det är mitt ansvar för mig och min familj. Socialt umgänge har låg prioritet nu, mycket låg. Men det betyder inte att jag inte bryr mig om mina vänner. Var sak har sin tid. Jag gör mina val. Jag bestämmer med mig själv. Då blir det bra :)