Gamla ledningar och ord tilltalade mig

Vad är det som gör att vi fastnar lite extra för en del symboler/ ting? Somliga så att de börjar samla. Jag kan inte komma på att jag samlar någonting specifikt men jag dras till en del saker. Min sambo kan inte förstå vad jag ska med alla små burkar, lådor, korgar etc jag gärna köper på mig. Jag samlar inte på dem.... Jag behöver dem och använder dem till allt möjligt. De är dels en del av inredningen och dels funktionella för förvaring av diverse. Sen är det något med gunghästar. Dem är jag svag för. Men det har jag talat om. Det är något magiskt och mäktigt över dem... Nu har jag funnit något nytt, nämligen telefonstolpar med ledningar av äldre modell. Jag tänker mig dem som går genom landsvägslandskap, längs åkrar och fält mot sval himmel och som vilställe åt fåglar. Jag tycker de utstrålar stabilitet och förgänglighet med en svunnen tid. Kan man uttrycka det så? Egentligen har jag inte upptäckt "förtjusningen" nu. Jag minns hur jag som barn kunde stå på gården hos farmor och farfar och se bort över åkern och följa ledningen mellan stolparna längs skyn. Ibland var himlen molnfri och blå. Andra gånger grå och tung. Skiftning som humör men telefonledningen stod stabil. Jag drömde mig bort med ledningen på något vis. Till svunnen tid. Tyckte om bilden de utgjorde, som en del av landskapet. Hursomhelst så måste någon mer fascinerats som jag... Härförleden strosade jag genom ett ikeavaruhus i Göteborgstrakten. På tavel-, ram- och planschavdelningen fann jag något jag inte visste att jag behövde; En plasch med gammaldags telefonstolpe, ledningar och svarta fåglar. Som en svart siluett stod stolpen mot en gulnad uppförstorad sida ur en ordbok (dessutom!). Den tilltalade mig så mycket att jag inte tvekade. Den var jag. Med svart ram är den en fin tavla i vårt hem och nu funderar jag på vilken vägg som ska få äran.

Kanske konstigt att tycka om en sådan sak, men å andra sidan blir det alltför ointressant att hänga hjärtan i varenda vrå.

För att knyta ihop detta kåseri återgår jag till inledande fråga. Det är väl så att symboler kan förknippas med positiva känslor och stunder, minnen och syner. Sådant vi vill känna och påminnas om. Helt enkelt.