Jag saftar och syltar känslan av sommarregn, solskensvärme och ögonblick från nu. Vinterhalvåret är långt, långt. I eftermiddags gjorde vi fyra en "slöfartad" tur. Utflykt a la man-ser-vart-man-hamnar. Jag åker av hjärtats lust gärna till min pappas gamla hemtrakter. "Rundan" är det inte mycket som går upp emot. Likt den hemlighetsfulle svampplockaren, om vart regnbågen av kantarell har sitt slut, sätter jag nu stort skiljetecken.
Ett mönster kan skönjas i min sommars bilder! Jag dras visst till gamla hus. Inbodda, nötta, trygga, själsliga hus. Själslig - synonym? Andlig kanske? Utelämnar dock den religiösa tangenten. Hellre andlig på det sättet - människors spår finns kvar. Spår eller märken. Eller vänta, jag är visst öppen för det religiösa. Men nu var det de jordiska husen.
Här ovan en skymt av en tvättstuga. En gammal. Vilka tankar har kvinnor tänkt under arbetet vid bänken? Har de undrat över tiden? Planerat matlagning och bakning? Mortlat bekymmer om barn och män? Gnolat på en visa och just undrat vilken texten var? Glatt sig över ett oväntat möte? Funderat på om julskinkan kom att räcka, om våren var sen eller vad grevinnan skulle tycka? Om han skulle hinna få in veden och om pengarna skulle räcka till ännu en flaska? Om de samvetskval som i sinnet bott? Eller kanske om bären nu var färdiga för saft och sylt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar