Sju dagar sedan jag skrev här senast. Sju dagar med livets upplevelser av olika slag. Sju dagars djupare grönska och sju dagars läsning av Den förlorade sonen som jag inte vet vad jag ska tycka om. Tre saker med boken, som är skriven av Jim Kelly, gillade jag: 1. Titeln är slående. Både den och delar av intrigen anknyter till den bibliska liknelsen om den förlorade sonen. Utvecklar det inte för att inte avslöja upplösningen. 2. En kvinna ligger i koma men kan höra och får veta svaret på en djup hemlighet. - Spännande! 3. Själva grundstommen i historien, bjälklagret alltså, är intressant men isoleringen, gipsskivorna och tapeten tycker jag är trista. Språket är inte dåligt men "tradigt". Ett deppigt malande. Persongalleriet dystert och miljön asfalt- och bakgatslik rakt igenom. Inte en ljuspunkt. Jag tycker kriminalromanen är "ostämd" och obalanserad men inte dålig. En medelmåtta, varken mer eller mindre. Där har ni min mening om den.
Jag nådde ett mål på senaste löparrundan. Sprang på precis 5 minuter per km och det är bara så gott att jag känner mig bra på att träna. Tjohooo jag skriver det också! Jodå, självberöm finns det plats för inom detta forum. Hur roligt som helst. Beundrar en del idrottsliga prestationer jag hör och ser på ett annat sätt nu. Tidigare gick de mig nästan alla obemärkta förbi. Nu kan jag ana ett uns av bedriften i hård träning, målmedvetenhet och självkontroll hos idrottsmänniskor. Tänker att den styrkan kan man ha nytta av på andra plan i livet än inom just bara idrott och träning. Kropp och själ hänger verkligen ihop. Genom att använda kroppen kan man hjälpa själen och - ta ledning. Ledning för sig själv och sitt liv. Man är sin egen chef och visst förtjänar man att ha en chef som stöttar, vägleder, uppmuntrar och talar om att du är bra!? Jag har blivit alltmer selektiv. Frågar mig oftare för vem?
Hej Hanna, jag visste inte att du har en blogg -kul att läsa den!
SvaraRaderaDen är rätt skön -den där stunden när man sitter för sig själv, samlar ihop tankarna och sätter dem på pränt. Jag tror alla skulle behöva göra det.
Roligt med bokrecensioner. Punkt 2 i "Den förlorade sonen" verkar spännande, men när du skriver att språket är tradigt och malande så tappar jag intresset lite! Jag vill att det ska vara tjoff, tjoff, tjoff...!
Nu lägger jag din blogg bland mina favoriter.
Ha en solig helg!
Cherstin
Vad roligt att du läser här. Ja det är underbart att skriva och bara va för sig själv. Det är verkligen att samla tankar och koppla av en stund.
SvaraRaderaKram