 |
| - bakverken i skyltfönstret såg underbara ut! |
Igår slog det mig, livet för en människa böljar på som ett hav. Höga vågor, låga, stilla flyt, kallt och varmt. Liknelsen kom när jag och förstfödde stod på ute på däck mellan Helsingör och Helsingborg igåreftermiddag. Och sen var det något om rädsla. Han sprang runt där på däck och tittade medan jag helst stod så långt från kanten det kunde gå samtidigt som jag helst ville hålla i honom. Han ville inte bli hållen och tyckte jag var "en stor fegis" som inte vågade gå nära relingen. En "träningsvärksliknande" känsla på insidan av låren infann sig i ett jehu. Det var helt enkelt ett utslag av rädslan. Rädslan för havet. Att min pojke skulle falla i. Tänk om relingen gav vika. Kollar man relingarna regelbundet på båtar? Eller är det mest maskinerna och bogvisiren som besiktigas? Såg livbojen. Hur hårt sitter den förankrad? Tar det lång tid att få loss den, funderade jag, när jag såg den.
Ja jag är rädd för havet! Tycker det är bland det läskigaste som finns. Har alltid haft ett slags vattenskräck. Till och med upptappat vatten i badkar kan få mig att rysa. Jag tror att jag bär ett spår av rädsla för en händelse med vatten jag varit med om i ett tidigare liv. Det har jag alltid tänkt. Att det är därför jag är så rädd. Samtidigt är det så vackert, havet, i alla dess olika skepnader.
Vi var alltså på utflykt i Danmark, närmare bestämt Helsingör, under lördagen. Dagens bästa stund var lunchen vid torget. Av solsken och diverse smörrebrödsläckerheter satt vi ute i vimlet och njöt. Glassen med sylt och grädde vi köpte på det klassiska lilla haket i gränden smakade dansk sommar. Ja det var en bra dag. Och böljan ja... den var stillsam :)
 |
| Så mysigt med flaggorna mellan husen. |
Hej:) havet ja...mäktigt och vackert,
SvaraRaderaskrämmande. Jag avskyr egentligen färjor i den stora kategorin och är så glad båten lagt tillch vi kan gå av! men helsingör är så mysigt!
Kram cec
Hej!
SvaraRaderaTycker inte heller om båtar eller att va ute på havet! Men vackert är det ju... Man kan ju inte både ha kakan och äta den!
Och Helsingör är ju värt att kämpa lite för med sina mysiga gator och gränder!
KRAM!
Ha, ha, vad slående -jag tycker exakt likadant, Hanna! Har alltid haft stor respekt för vatten, och jag minns när barnen var små: 2, 5 och 7 år. Man låg på magen, på stranden, med händerna under hakan, och huvudet gick som en semafor -var är L, var är A, var är nu J...? Så, jag kan mycket väl föreställa mig din känsla på färjan, och inte för ett ögonblick släpper man de små med blicken! Kul o skön dag i Helsingör, kan jag tänka mig!
SvaraRaderaTack för era kommentarer! Kram
SvaraRadera