tisdag 5 juni 2012

Känns det surt? Ta en kaka! Två om du vill...

Mitt batteri är lågt på energi. Kan man uttrycka det så? Orsak? Allt och inget. Här skulle jag kunna bre ut raderna i ett böljande flöde men... nej. Plötsligt känner jag mig extremt begränsad på min egen blogg av att människor jag känner kan läsa. Det är för det mesta väldigt roligt att se att jag har läsare men somliga dagar när man har behov för en viss sorts skrivande känns det inte alls tillfredsställande att ha nära och kära "inpå". Så skriv då inte mer här idag, tänker jag men gör det ändå (fast jag har filtret med mig). Kanske jag skulle ha en annonym blogg också. Den kunde heta någonting med "Gråböljans flöde". Nä va trist. Att sätta en massa eländiga känslor på pränt. Men faktum är att det kan vara "renande" att skriva av sig. Nu är detta den bloggen jag har och den får rymma det som blir. Livet. Den som vill läsa något annat kan kryssa bort min sida nu.

Hur skönt skulle inte min själ tycka det vara just nu att åka på kurs en hel vecka, avstängd från omvärlden, serverad alla mål mat, helt annonym i en liten grupp vuxna människor för att lära känna mig själv och utveckla min ledarskapsförmåga eller något ditåt... Jodå det finns sådana kurser. Somliga ska gå. Fast helst skulle jag nog åka till den omtalade änden. Behöver tystnad. Behöver vara ingenting, och minst av allt trevlig. Inte otrevlig men bara inte trevlig. Jag orkar inte le och småprata om vare sig TV-program, väder, mat eller socialt umgänge med folk som skriver en på näsan om hur saker är och som man i själva verket redan vet mer än den som uttalar sig om vad-det-nu-är gör. (Usch en sån lång och ful mening). Å vad jag är trött på folk. Ja jag kan ibland vara fullkomligt folkilsken och det är så in i h:te skönt att skriva det. Jag är folkilsken av mig och tycker om att vara ensam! Men se det är det få som vet. Det stannar oftast där inne för jag är en civiliserad, väluppfostrad flicka som vet hur man bör uppföra sig. Och jag brukar sägas vara en sån som nog "går hem" hos de flesta. Men ändå - jag är folkilsken. En varg i fårakläder. Fast, och som väl är, inte så ofta. Det känns redan bättre bara orden fått skrivas. Punkt. Puh!!!


I morse bakade jag nyttiga kakor eller Energy bars, om man så vill. Väldigt enkelt och både gott och nyttigt. Bra mellanmål innan löpning. De kan kanske ge mig välbehövlig energi? Har iallafall något att fika på ikväll. Man kan ha i vad man vill. Jag tog nötter, diverse frön, russin och en gnutta sirap samt äggvitor. Efter ca 20 minuter i ugn är de klara och efter att ha svalnat kan de skäras i lagom stora kakor.

Kakor hjälper för både det ena och det andra. Ikväll ska jag ha några stycken... :) Kanske någon mer som behöver?



3 kommentarer:

  1. Intressant och läsa att det inte endast är 60+are som kan känna det så - det här med urladdade batterier. Ofrivilliga, negativa upplevelser, tankar och känslor - som bara kommer - kan få den mest luttrade på fall -nästan åtminstone. Men det bästa är att det sen inte behövs så mycket för att ordningen ska återställas! En läcker kaka (det receptet vill jag ha, Hanna!), go´a barnbarn, en bra film på TV, att skrivkrampen släpper eller rent av en V75-vinst på 1800 kronor -av satsade 100!
    Ha en mysig helg!

    SvaraRadera
  2. Hej vännen!
    Dessa tradiga tankar man bär runt på ibland, gör oss deppiga. Men det är tur att ens omgivning kan bidra till att allt känns bättre efter ett tag! Jag tror vi alla dras in i negativa spiraler då och då, men många väljer att hålla det inom sig och låta oss tro att deras liv ständigt är underbart. Man behöver stanna upp, låta dessa jobbiga, trista tankar få komma ut för att sedan klättra upp på stegen och vara glad igen!
    Småbarnsåren kan vara riktigt tuffa ibland, särskilt när man är som jag och behöver många timmars sömn och sen får man inte det på flera nätter. Det får mig att säcka ihop.
    Vi hörs en kväll!
    Kram Cec

    SvaraRadera
  3. Tack för era kloka ord. Trösterika! Trevlig helg! Kram

    SvaraRadera