Minns du den dagen...

...då du lärde dig cykla? Jag minns inte dagen som så men jag minns att det var en stor sak. Jag kämpade med balansen och den röda cykeln med ett grönt och ett rött handtag. När jag väl knäckt koden med balansen var det så stort. Jag kan cykla! Cykla! Idag knäckte min kille den koden. På sin lilla blå-vita cyckel trampade han gatan fram med mig springande tätt intill. Jag släpper nu, sa jag (jag hade egentligen redan släppt och kände att han kunde) och han cyklade som bara den! Hej och hå! Han kunde i samma veva inte sluta skratta. Han skrattade och cyklade, cyklade och skarattade. Du måste koncentrera dig och hålla styret stilla sa jag. Men det är klart att han måste skratta - han hade ju just knäckt koden och var så levandes lycklig. Cykla cykla cykla - och än är det bara mars! Vi kan cykla hela våren och sommaren.

Sen gick vi in och bakade Dumlekakor. När de var klara sa han: "Jaha, är det så här de ser ut. De har redan ...... (vår granne) bakat och jag tycker inte om dem". Vad snopet. Han var så glad i hågen över att det skulle va godis i kakan och så hade han redan smakat och gillade inte. Jag har ätit ett par.... För jag gillar dem! Recept? Fortsätt läs!

Blanda 3 dl mjöl, 1 dl socker och 1 tsk bakpulver med 200 g rumsvarmt smör. Gör en smidig deg och låt den vila i kylen under 30 minuter. Ta ut 24 delar och rulla var och en till en liten boll, lägg i en folieform och tryck ner en halv Dumlekola i varje. Grädda i mitten av ugnen, 200 grader, i ca 10 minuter. Lägg genast på en Noblesse och kyl.

Och en sak till... Lille har gungat för första gången. Han var minsann lika lycklig som den cyklande. Benen gick och skrattet gurglade. Dagen är slut och barnen sover men jag vill alltid minnas just idag!