Åh, jag som längtade efter att ut och springa. Behövde det ikväll. Springa sprang sprungit. (Pappa, minns du den lille killen som sa springa, "sprant", "sprant o ramla" (skånska) när han skulle ta tema på verben? Hur kärt som helst! ) Sakta kom det halsonda krypande i eftermiddags och jag har försökt förneka men det känns och då ska man väl hålla sig stilla? :(( Det blir extra tungt bara för att man laddat i två dygn, gjort upp runda och inväntat barnfri stund och så när stunden är kommen blir det inget av. Jag vet att det finns värre saker på denna jord än halsont och en utebliven löparrunda men nu är det så att jag är ju i min bubbla precis som andra sitter i sina...
Hade sådan energi i morse att jag tog Lille och for till affären för att köpa endast vaniljstång. Hem igen och satte i deg. Nu ligger vaniljbullen som jag skulle haft efter löpningen på vasken. Den skulle varit min belöning. Ja den lär väl åka ner ändå, mer som tröst då... Kanske jag gaskar upp mig av den lena vaniljkrämen :)
Vårdagjämning idag. Det är väl ett särdeles hoppfullt begrepp! Till helgen ändrar vi till S O M M A R T I D. Kvällarna blir än ljusare och nog ska väl jag få många tillfällen med löparskorna!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar