Filmen Benjamin Buttons otroliga liv (från 2008) såg jag på TV för någon vecka sedan. Egentligen är det en ganska märklig film men jag tyckte om den. Den hade ett så fint budskap. Det märkliga menar jag består i att huvudkaraktären Benjamin Button föds gammal. Han är som en nyfödd till storlek men ser ut som en gammal man. Genom filmen får vi följa det annorlunda barnets åldrande i motsatt riktning, det vill säga att han bli yngre och yngre. Ja det är en märklig film men den lyckades beröra mig. Budskapet jag fick var att ta vara på livet och människorna som ger mig livslust.
Av de som är äldre än en själv får man höra "ta vara på livet, det går fort". Särskilt vid vissa tillfällen kommer orden. Student- och studietiden, spädbarnstiden, småbarnsåren osv. Man förstår att den som säger så menar det men förstår man egentligen vad det betyder och hur man bäst gör så när man är mitt uppe i allt? Svår fråga. Jag tror att man kan utgå från en ganska enkel fråga. Mår jag bra? Är det något plan i mitt liv som inte riktigt harmonierar? Känner man att man har det bra och mår bra (alla kan väl ha en dålig dag ändå) så tror jag det är ett gott tecken på att man gör vad man kan för att ta vara på nuet också.
För min del så har jag nog aldrig varit lyckligare än nu. Jag ska inte rada upp allt som är bra för mig men en sak är säker; Jag är helt avstressad. Jag hoppas att jag ska kunna bevara tillståndet även när jag börjar jobba mer. Det är ett gissel för många att få ihop allt i vardagen. En slutsats har jag dragit; ledig tid går inte att värdera i pengar. Tiden är livet och livet är tiden. Man ska nog försöka tänka mer "nu" istället för "det går fort". Kanske ett sätt att stressa sig mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar