Jag har alltid hyst ett ganska svalt intresse för sportens och idrottens värld. Visst rycks jag med i en och annan landslagsmatch eller om någon gör medaljresultat i EM, VM eller OS. Men det stannar där. Jag har under perioder spelat badminton och innebandy och gjort en enda fotbollsträning men aldrig kännt mig hemma. Jag ryser nästan av obehag när jag tänker på gympalektionerna i skolan. Minns hur vi skulle göra upp lag när det stod bollsport på schemat. "Första väljare" och "andra väljare" utsågs och sedan hade dessa till uppgift att välja sitt lag. Varje gång blev jag vald näst eller nästnäst sist. Grymt förnedrande och inkompetent av hon som skulle vara pedagog! Jag är dålig på allt som har med idrott att göra. Punkt. Så var det och så förblev det. Tills jag en dag upptäckte att jag kan utöva idrott på egen hand. Jag kan springa och jag springer och somliga dagar skulle jag kunna springa till världens ände. Löpning är idrott. Jag idrottar och jag gillar det!
Igår såg jag Mästarnas mästare på TV. Jag tycker det är ett riktigt bra underhållningsprogram. Många olika personligheter möts i samtal ovh tävling och vi får ta del av intressanta ögonblick ur deras liv. Här blir jag intresserad av sport! Jag förstår glädjen, kampen och stoltheten. Jag rycks med och fäller till och med en tår när vi får se klipp från höjdpunkterna i de medverkandes karriärer. Sport och idrott berör!
Visst är löpning idrott! En härlig och givande sport, och som du är väldigt duktig på!!! heja heja!
SvaraRaderaKram L