Jag har fortfarande inte behövt gå med på facebook. Har du? Jag antar det. För det är så att väldigt många är med. Jag har inget emot facebook, den som vill vara där är där och den som inte vill avstår. Jag avstår gärna så länge det går. Ofta får jag frågan "varför är du inte med?" Det ska jag reda ut nu.
Jag är en person med stor integritet. Med det menar jag att jag noga överväger vad om mig själv jag väljer att delge. Visst kan jag öppna mig för nära och kära. Dock på olika sätt beroende på vad och med vem. Jag vill inte "gå att söka upp" på fb för att få veta vad, var och hur jag lever. De jag har kontakt med vet vad de behöver veta, för övriga vill jag vara anonym. Helt anonym, inte ens mitt namn vill jag ha med. Jag behöver inte mina vänner på en lista - dem ska jag väl ha ändå!?
Min sambo har visat mig sin fb och visst kan jag förstå att det är spännnande att kika in i andras liv men vad gör man av den informationen? Vad förändrar den i ditt liv? Behöver du den? Gör den något bättre för dig. "Roligt att veta vad andra gör" - har hört det svaret tusen gånger. Anser dessutom att det tar dyrbar tid från mitt liv att hålla reda på andras. Jag vill inte lägga tid och energi härpå . Jag har min blogg och den lägger jag hellre tid på. Tja min inställning hänger säkert ihop med att jag är lite av en ensamvarg. På mitt sätt. Jag har flera vänner som jag tycker mycket om men jag har stort behov av att göra saker sjålv och få stänga av omvärlden. Visst finns det inget som berikar så som intressanta möten, men jag har inget behov av att ha kontakt hela tiden så som man kan via fb.
Jag får ångest av tanken på att lägga ut på fb vad man äter, var man ska på kvällen, att man hällt upp kvällens första drink etc... För att inte tala om alla bilder. Här är jag med kundvagnen på Maxi liksom... ;) Jag får ångest men alla får göra som man själv vill. Har man behov av att berätta om vilken sorts toapapper man använde vid senaste besök på huset så gärna för mig. Ja nu överdriver jag men det är så jag kan tycka att det är med informationen jag hört om. Var och en bestämmer. Låt bara mig få vara utan fb. Jag behöver inte. Visst kan jag förstå nyfikenhet och jag sticker inte under stol med att jag aldrig frågat M om det inte står något kul i hans vänlista på fb.... Så långt har jag gått. Jag har aldrig sagt att fb är dåligt, bara inget för mig.
Men... jag har sett att i många sammanhang ska man "gilla" än det ena än det andra för att få ta del av erbjudanden.... En dag blir jag kanske tvungen att ansluta mig. Men än så länge är jag utan och nu har jag rett ut varför.
Minns hur jag i augusti 2001 satt i en fullsatt aula i ett gammalt ruckel på Helgonabacken i Lund och fick räcka upp handen som svar på om det fanns någon där som inte hade en mailadress. Det var faktiskt inte bara jag men vi som inte hade var ganska få.... Nu har jag iallafall det :)
Jag delar helt din inställning till Fb. Fler och fler lämnar Fb. Är vi inte tillräckligt stressade ändå även utan detta sociala medium?
SvaraRaderaVissa skryter om att de har typ 130 vänner där. Det är ett märkligt resonemang. Vad då vänner?Det är inte vänskap i ordets rätta bemärkelse. Jag vill kalla det tragik.